Eva accepterar inte!

13 september, 2008

Jag går inte och tänker på jämställdheten varje dag, det vore en klar överdrift om jag antydde något sådant. Men från och till händer det att en replik i en diskussion eller någon artikel får mig att fundera, åtminstone några dagar. Det som den här gången väckt intresset är att jag upplever, att många tydligen har svårt för påståendet, att könsroller är samhälleliga eller sociala konstruktioner. Jag minns hur omvälvande det kändes, när jag för första gången mötte tankegången, ”en föds inte till kvinna, en blir det” när jag läste ”Det andra könet” av Simone de Beauvoir. Känslan blev inte mindre stark, när jag samtidigt insåg att också det omvända borde gälla: En föds inte till man, en blir det. För min personliga del innebar det en känsla av befrielse!

Tiden efter det jag klev av från en sekulär världsbild till att definiera mig som kristen, innebar en period av prövning av vilka åsikter, värderingar och aktiviteter jag kunde ta med mig in i en ny världsbild. Självklart innebar det också en ifrågasättande granskning av min syn på jämställdheten. Jag läste vad Paulus hade sagt, men också vilka synpunkter och värderingar kyrkans tradition förmedlat. (Tänk vad mycket dumt som tänkts och satts på pränt, som oomkullrunkeliga sanningar!) De mest givande läsningarna har ändå alltid skapelseberättelsen och berättelsen om syndafallet varit. I de berättelserna anser jag mig få stöd för tanken, att Simone de Beauvoir och feminismen har mer rätt än fel. Könsroller med över- och underordningar är samhälleliga och sociala konstruktioner.

Jag är oerhört fascinerad över hur de, som tog mot uppenbarelsen om skapelsen, kunde tolka så klart! I en omgivning, där patriarkatet var ett socialt mönster (eller höll på att växa sig stark) såg de t ex, att kvinnans underordning under mannen måste vara en avvikelse mot skapelsen! Det är sådana upptäckter som bidrar till att jag är Bibeltroende! Det går inte, vad jag kan se, hitta belägg för att det funnits över- och underordning i förhållandet mellan Adam och Eva i Edens lustgård. Det är enligt myten (jag använder begreppet myt i den betydelse, som jag förstått att teologer använder begreppet) konsekvenser av syndafallet. När Gud säger: ”Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig” hör jag inte något om att mannen skulle vara klokare eller mer lämpad att råda över kvinnan. Han säger det inte heller till mannen. Det är en mer sentida teologisk tolkning som lär ut, att straffet skulle vara den naturliga skapelseordningen. En sådan tanke har inget, enligt vad jag kan förstå, bibliskt stöd.

Vem av mannen eller kvinnan som får det hårdaste straffet, det kan diskuteras, men det är helt klart att Eva inser att hennes ställning förändras. Alla hennes egenskaper, som var förutsättningen att vara fullständigt jämställd med Adam, finns efter domslutet fortfarande kvar. De försvinner eller förminskas inte. Det är enbart hennes sociala status som förändras. Eva inser det ända in på skinnet och vi ser hur kvinnor enskilt och kollektivt genom historien värjt sig mot alla försök till förminskningar av deras förmågor och möjligheter. Reaktionerna från patriarkatet har genom historien ofta varit oerhört hårda och brutala. Det man möjlighen kan anklaga feminister för, om man vill vara riktigt bokstavstroende, är att de ständigt varit i uppror mot straffet.

Från och till slår medierna upp forskarrapporter, som på avgörande punkter sägs tillbakavisa feministernas påstående att könsroller är samhälleliga och sociala konstruktioner. Oftast bygger rapporterna på felaktiga tolkningar eller så har man inte läst på ordentligt. I december 2007 skrev jag ett inlägg: ”Har Eva en mer helgjuten hjärna än Adam?” Upplever att den står sig för en omläsning.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,


Jag anmäler mig inte till striden!

4 november, 2007

Det är egentligen enormt fascinerande, att det i dagarna så hårt debatteras om evolutionen, Darwin, Bibelns skapelseberättelse och kreationismen. Ateisterna i förbundet Humanisterna varnar, att hela den västerländska humanismen är hotad på grund av kristna friskolor och kreationism. Mot står kristna som varnar för rasism och andra människofientliga läror om evolutionsteorin skulle få stå oemotsagd i skolornas biologilektioner. 

Jag förstår inte allt ståhejet. Regeringen går ut och lugnar folket med att det ska bli hårdare kontroller av att skolor inte blandar ihop evolutionsteorin och skilda varianter av kreationism. Många kristna varnar för att en sådan åtgärd innebär likriktning och är ett hot mot yttrandefriheten. Här sitter jag i Bjuråker och undrar om det hänt något med skolornas biologilektioner de senaste åren? Har kreationismen haft en likvärdig ställning med evolutionsteorin, säg de senaste 15 – 20 åren?

Jag minns när jag började i första klass hösten 51 i en svenskspråkig skola i Jakobstad. Den 9 januari 1952 fortsatte jag i första klass, men nu i Sundsvall. Jag minns inte så där på rak arm om vi hade lektioner i något som liknande biologi de första åren. Däremot minns jag mycket väl hur vi ofta sjöng min favoritpsalm på morgonsamlingarna, Morgon mellan fjällen (179) : Morgon mellan fjällen. Hör hur bäck och flod, sorlande mot hällen, sjunger: Gud är god, Gud är god. Närmare än så, kom vi nog inte kreationismen.

För hur jag än rannsakar mitt minne kan jag inte komma på att vare sig Bibelns skapelseberättelse eller kreationism någonsin fanns med som ett jämbördigt alternativ till evolutionsteorin i undervisningen. Jag kan inte riktigt garantera vad vår småskolefröken Birgitta sa om skapelseberättelsen vid sidan av kristendomsämnet, för det minns jag inte. Jag minns hur vi pressade ur vätskan ur ostmassa med hjälp av frökens näsdukar. Lite äckligt tyckte vi, för fröken brukade harkla sig i sina näsdukar.

1962 avbröt jag mina studier på Sundsvalls högre allmänna läroverk och mina erfarenheter om innehållet i skolans undervisning låg i träda fram till slutet av 70-talet, då en period av aktivt föräldraskap i skolan tog vid. Jag var klasspappa och aktiv i hem- och skolaföreningen. Och nog diskuterade vi mycket bl. a försvarade jag den dåvarande pedagogiken mot Britt Mogårds påståenden om att det var för mycket av puss och kram i den svenska skolan. Men inte en enda gång var det någon som krävde att det skulle bli mer av kreationism i skolan. Den teorin var fullständigt obefintlig i skolan och så var det ända fram till slutet av 80-talet.

Vad hände för några månader sedan, som tvingade regeringen och Björklund att visa handlingskraft och så bestämt hävda att evolutionsteorin är den teori, som det skall undervisas om i skolorna?  Och ännu märkligare, vad i regeringens beslut är så nytt, att vi kristna skall stå upp till försvar för kreationismen som en del av biologilektionerna? Teorin har ju inte varit en del av biologiämnet sen, åtminstone min barndom på 50-talet. Att det bör fortsätta så, är fullständigt rimligt. Vi kan ju inte låta präster och pastorer eller kyrkomöten och koncilier besluta om vad som är sann vetenskap. Det finns historiska erfarenheter som förskräcker!

Jag för min del fortsätter, utan att se någon som helst motsättning, att då och då nynna: Se hur dagen bräcker, fram går ljusets flod. Dalen som den väcker, svarar: Gud är god, Gud är god.