Kristna socialdemokrater – ni är en fara i samhället!

4 maj, 2007

Ibland händer det att jag lägger intressanta artiklar åt sidan för senare genomläsning. Minnet är kort och de blir liggande och bortglömda. I dag, när jag städade i datorn, hittade jag följande Brännpunktsartikel, ”Farligt att blanda ihop religion och politik” av Morgan Johansson, liggande i ett skrymsle.

Debattartikeln väckte intresse, när jag skummade den första gången, innan jag la den i minnenas mapp, där den höll på att bli kvarglömd. Nu när jag läser den ordentligt ser jag att den inte förmedlar något nytt från den Humanistiska fronten, men den väcker ändå åtminstone två frågeställningar hos mig.

När Morgan Johansson skriver: ”Därför måste vi arbeta för ett fortsatt sekulärt samhälle, där alla får ha sin tro men där politik och religion inte blandas samman.”

Har Morgan Johansson glömt sina partikamrater inom Broderskapsrörelsen? Jag har själv tillhört organisationen och vet att de inte strävar efter någon form av teokrati, men däremot spelar den kristna tron stor roll för olika politiska ställningstaganden. Inte för inte anser Broderskapsrörelsen att orden ur Bibeln: ”Bären varandras bördor” levandegör en socialdemokratisk politik. Om jag förstår andemeningen i Morgan Johanssons artikel rätt, så anser han att det är farligt att blanda in religiösa föreställningar i lagstiftningen. Att motivera och försvara den generella välfärden med direkt hänvisning till Bibeln, som Broderskapsrörelsen gör, är alltså farligt för samhället. Det vore intressant, inte bara för mig att få höra om Morgan Johansson anser att Broderskapsrörelsen är en belastning för Socialdemokratin och en fara för samhället?

Om det är farligt att blanda politik och religion, gäller då också det omvända förhållandet? Vart fjärde år omvandlar sig Socialdemokratin tillsammans med Moderaterna och Centerpartiet till kristna nomineringsgrupper med mycket bestämda teologiska tolkningar om hur Svenska Kyrkan skall utvecklas. Jag har utvecklat tankegången något mer utförligt här. När partiet fastställer programmet för hur Kyrkan skall utvecklas och vilka som ska representera partiet på alla nivåer, då deltar alla partiets medlemmar i det arbetet, även Morgan Johansson. Tro mig, jag vet hur det går till. Jag undrar hur det känns att dels motverka Kyrkan i förbundet Humanisterna, och samtidigt arbeta för Kyrkans utveckling och utbredning som medlem i ett kristet parti?

Till sist jag har i olika sammanhang bl. a här ställt frågan till Humanisterna: Ni vill ju så förtvivlat gärna bli betraktade som ett trossamfund. Om staten skulle gå er vilja till mötes – kommer ni då att anse att humanismen är en privat angelägenhet, som inte bör påverka politiken?