Jag lever tydligen med gårdagens föreställningar

16 juli, 2017

En kort fundering före sänggående. Stor del av dagen har jag tänkt på strejken bland sopåkarna i Stockholm. Plötsligt slog det mig, att jag saknade något.
I går, lördag, var jag nere på Sigmatorget (heter det fortfarande så?). I dag slog det mig. Inga insamlingsbössor för strejkande sopåkare. På 70-talet skulle det kryllat av bössor. Jag har också läst bl a i ETC artiklar om de strejkande arbetarna, men ingenting om någon solidaritetskommitté, med uppgifter vart jag ska skicka pengar till stöd för de strejkande. Har förändringarna gått så långt i dagens Sverige, att arbetare som strejkar vilt inte behöver något ekonomiskt stöd?

När jag tänker efter, så har jag omedvetet upplevt förändringen, men inte reagerat. Jag har ofta sagt. Jag tänker ibland oerhört långsamt.

Jag kan, vilket jag hoppas, ha fullständigt fel. Det kanske är så, att det jag efterlyser, finns där utan att jag ser.

Säg att jag är ett blindstyre!

Annonser