En haltande historisk parallell.

9 februari, 2008

Det är allt tur att vi, vid sidan om den Historiska sanningsmyndigheten, också har den historiskt vaksamme Per Gudmundson. I dagens SvD kan han triumferande konstatera att Stockholmsappellens inledning, ”Vi kräver ett absolut förbud mot atombomben, detta vapen för terror och massutrotning av hela folkslag.” var skriven av självaste Stalin. I sig en intressant nyhet, men med en förvånandsvärd slutsats av Gudmundson. ”Allt är inte vad det synes vara.” Blir atombomben mindre farlig bara för att Stalin också ansåg det? Eller blev Stockholmsappellens krav på förbud mot atombomben mindre berättigad bara för Sovjetunionen också drev uppfattningen?

Per Gudmundsons primära syfte är ändå inte att öka våra historiska kunskaper, utan han har mycket ädlare ambitioner än så. Han vill varna: ”Precis som på femtiotalet hörs nämligen även i dag röster för att inte ta hoten på allvar här hemma, och avstå från att delta i internationella operationer. Inte sällan från ideologiska fränder till dem som skrev under Stockholmsappellen.”

Jag var 6 år, när Stockholmsappellen antogs, men har ändå ett mycket skumt förflutet. På 60-talet protesterade jag mot apartheid i Sydafrika. Jag minns plakatet i 1 majtåget: ”Ät inte Sydafrikansk frukt! Den smakar blod!” Jag stödde, mycket aktivt vietnamesernas kamp mot USA-imperialismen och protesterade mot den USA-stödda militärkuppen mot en demokratisk vald regering i Chile. Av bara farten protesterade jag också mot Sovjetunionens angreppskrig mot Afghanistan. Jag struntade fullständigt i att USA byggde upp talibanerna. Kampen mot Sovjetunionen var överordnad. Den bakgrunden och mycket mer, innebar och innebär än i denna dag, att jag givetvis känner stort frändskap med dem som stödde Stockholmsappellen. De tillsammans med många andra influenser formade min världsbild.

Min bakgrund, det förstår nog de flesta, innebär också, att jag på goda grunder är misstänksam till USA:s, men också EU:s globala mål. Erfarenhetsmässigt kan jag inte, oavsett misstanken att Stalins ande svävar över mig, rakt av utgå från att målen är till gagn för mänsklighetens fredliga utveckling.

Vi behöver inte gå tillbaka till Stockholmsappellens dagar, för hitta belägg för en sådan insikt. Det torde räcka med att med öppna ögon se sig om i världen. Det vi ser, skrämmer!


Arresteringarna fortsätter!

8 oktober, 2007

Kyrkans Tidning (KT) skriver i sin nätupplaga att: ”I Burma fortsätter samtidigt – och inte bara i Rangoon – säkerhetsstyrkornas nattliga jakt på oppositionella. Militären har visserligen släppt en del av de gripna, men samstämmiga uppgifter vittnar om att arresteringar fortgår.”

Militärjuntor och diktaturer förändras inte. Arresteringar skall helst ske på nätterna! Så gjorde Stalins hemliga polis. Gestapo använde också taktiken. Varför skulle Militärjuntan i Burma frångå erfarenheterna från sådana läromästare? 

Bojkotta Peking-OS!