Har SD:s partiledning dålig kontakt med stämningarna i de djupa medlemsleden? Eller kör ledningen med dubbel bokföring?

27 november, 2017

Oktober 2016 skrev jag ett ironiskt blogginlägg: ”Umgås inte Sverigedemokrater med varandra” Orsaken till min undran var följande: SD-politikern Michael Andrén hade blivit invald som ersättare i Hudiksvalls miljö- och räddningsnämnd. Den 28 september kunde vi läsa att Andrén hävdat, i sociala medier, att bidragstagare är parasiter. Andrén ville också skjuta personer med utländska namn och att alla moskéer skulle sprängas omgående. 29 september meddelade Andrén att han hoppar av sitt uppdrag! En hyfsat välkänd utveckling när det gäller SD och dess förtroendevalda. Det märkliga är att det alltid verkar som om ingen i dessa personers omgivning vet vad den blivande förtroendevalda i grunden anser. Partiföreningarna verkar bara hugga ett namn ur högen. Kan det vara så illa? Självklart inte! Jag är övertygad om att Sverigedemokrater umgås på möten, men också socialt. Vid dessa tillfällen pratas det säkert om lite av varje. Bl a att moskéer borde sprängas eller att människor skall skjutas, som i fallet med Andrén i Hudiksvall.
Nu senast är det SD-politikern Strids uttalande på partiets landsdagar om 100% människa eller 100 % Muhamedan, som är på tapeten. Återigen alla dessa förvånade ansikten och avståndstaganden, som om Strid på något sätt lurat eller dolt sina åsikter för partiledning och lokala partiföreningen. Strid lämnar partiet och ber partiet, som jag förstår det, om ursäkt, att han ställt till det. I det fallet är scenariot det gamla och utnötta. Det börjar låta som en raspig gammal skiva, som spelats för många gånger!

När blir det dags för partiledning att börja se det kollektiva mönstret i lokala företrädares ageranden. Det kan ju inte vara så, att i varje enskilt avslöjat fall, är det bara enskilda medlemmar som inte förstått partiets påstådda nolltolerans. Det enda rimliga vore väl om partiet menar något med sin ”nolltolerans” att de uteslöt hela den lokala partiföreningen som valt eller nominerat någon med åsikter som inte ligger i linje med partiets policy. Det borde väl vara dags, att de som väljer ställs till svars?  Sen kan ju varje utesluten medlem i den lokala partiföreningen  i söka medlemskap enskilt igen och efter undersökning bli invald igen. En metod som inte är okänt, inom folkrörelser i Sverige.

Jag misstänker att metoden inte kommer att användas och det ger mig anledning att fundera ett steg till. Har verkligen nolltoleransen starkt stöd i medlemsleden? Det slår mig att jag inte kan påminna mig om, att de flesta av avslöjandena i medier, kommer efter anmälningar från medlemmar, de som verkligen borde veta vad deras partivänner har för åsikter och också borde ha, åtminstone något lite, hum om vad partiet har för ståndpunkter. Vad jag kan se är medlemmarna illojala och tiger. Det är här jag börjar misstänka att SD medvetet kör med dubbla budskap. En offentligt och en internt. Partiledningen förväntar sig inte att medlemmar skall anmäla t ex rasistiska åsikter. Det är inte den lojaliteten de önskar från medlemmarna. För det är nog så, det är åtminstone min bestämda uppfattning, att det Strid sa på Landsdagarna delas av en majoritet inom partiet. Det skulle bara ställa till besvär för partiledningen om enskilda medlemmar började anmäla förgripliga åsikter.

Jag fick ytterligare stöd för min misstanke, när jag såg och hörde Jimmie Åkesson i partiets valfilm. Tala om att aktivt motverka allt tal om nolltolerans! (Jag länkar inte till filmen. Ni får googla!)

 

 

Annonser

Umgås inte Sverigedemokraterna med varandra?

1 oktober, 2016

Det har många gånger förvånat mig, att Sverigedemokraternas ledningar på skilda nivåer. alltid verkar bli tagna på sängen när medierna vänder sig till dem och undrar, hur det kan komma sig, att förtroendevalda yttrat den ena rasistiska uppfattningen efter den andra. Jag får ofta känslan att sverigedemokrater inte umgås med varandra, varken på sociala medier eller socialt i vardagen. Partiets medlemmar verkar vara ensamvargar, utan vänner eller ens ytliga bekanta. Ingen vet vad den andre tycker och anser. Undrar ibland om de ens vet om varandras existens.

Senast jag hade anledning att fundera över företeelsen var när jag i HT den 28 september kunde läsa att SD-politikern Michael Andrén hävdar att bidragstagare är parasiter. Han hävdar också att han vill skjuta personer med utländska namn och att alla moskéer bör sprängas omgående. Bland annat.
Andrén hade blivit invald som ersättare i Hudiksvalls kommuns miljö- räddningsnämnd. Alla de här åsikterna har han spridit under sommaren och tidig höst och ändå ansåg SD lokalt att han kunde företräda partiet som politiskt förtroendevald.
Nå, dagen efter den 29 september kunde jag läsa till morgonkaffet, att Andrén hoppar av uppdraget. Under tisdagen meddelade Richard Carlsson, vice ordförande för Sverigedemokraterna i Gävleborg i ett pressmeddelande att partiet inte stod bakom Andréns åsikter och att Andrén självmant lämnat sina uppdrag. Han hann ju inte ens bli kallad till sitt första möte. Det sägs också att Sverigedemokraterna i Hudiksvall stöder Andréns beslut.

Så här långt är det gott och väl. Det är ju så har det går till. En enskild medlem häver ur sig åsikter, som när medierna sprider vad som sagts, då avgår personen och kanske också blir utesluten. Frågan kvarstår. Hur kan det komma sig att t ex SD-avdelningen i Hudiksvall inte kände till Andréns åsikter? Jag tillåter mig att vara tvivlande till alla bortförklaringar. Så stort kan inte SD vara i Hudiksvall, att valberedningen inte känner de personer de nominerar till olika förtroendeuppdrag.

Det som hände i Hudiksvall händer dagligen inom SD lite varstans i Sverige. En enskild förtroendevald ger spridning åt massa rasistisk dynga och partiet väljer dem till förtroendeuppdrag och hoppas tydligen att medierna inte ska luska fram åsikterna. När det ändå sker, då tar partiet avstånd och personen avgår och kanske också blir utesluten. När jag och andra anser sig se ett mönster i händelserna och kräver svar från partiet hur det här kan fortgå år efter år. Då blir vi beskyllda från allehanda håll, ingen nämnd och ingen glömd,  att vi demoniserar Sverigedemokraterna.

Okey då, jag får väl ta anklagelsen, att jag demoniserar SD, men nog anser jag att det är partiet som demoniserar sig självt!

En kort uppdatering: När jag skrev inlägget i natt hade jag inte läst en artikel i HT där distriktsordföranden förklarar att partiet nominerat Andrén. ”Dålig bakgrundskontroll. Förklaringen gör inte att jag måste ändra något i mitt inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Villolära

31 augusti, 2009

Ser i Dagen att Sverigedemokraterna presenterat sitt valmanifest för Kyrkovalet den 20 september. Enligt artikeln hävdar SD att: Kärnan i manifestet är att ”slå vakt” om kyrkans traditioner och lära.

Det skulle vara mycket intressant om SD någongång ansträngdes sig att dokumentera på vad de baserar sina svepande formuleringar. Under 30-, och 40-talet fanns det präster och kyrkligt aktiva som stödde antisemitism och rasförföljelser, men sådana strömningar skapade varken traditioner eller lära. Om SD avser att ”slå vakt” om traditioner och lära, är det väl inte orimligt att begära, att de beskriver var de hittar stöd, i Kyrkans lära och tradition, för t ex främlingsfientlighet och assimileringskrav. Skall invandrare tvångskristnas enligt Sverigedemokraterna eller tvångsanslutas till Svenska Kyrkan om de redan är kristna när de kommer till Sverige?

Jag uppmanar SD att studera vad Bibeln säger om invandrare. Ett citat av många ur femte Moseboken: ”Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land.” Det är bara att konstatera. SD står för en villolära, som skulle hota SvK:s identitet som en kristen kyrka, om den skulle få genomslag i valet.

Jag vill rekommendera alla, att ta del av vad Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA) hävdar inför Kyrkovalet i september. Vi säger i motsats till Sverigedemokraterna, att vi vill: ”söka samarbete och dialog med andra kristna samfund och andra religioner.”

Den inställningen svarar, enligt mitt sätt att se, för en kristen inställning till allt vad Kyrkan lär och bidrar till fred och harmoni i samhället.

 

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

 

 


Inte bara experter på arkitektur!

5 augusti, 2008

Ser i Sundsvalls Tidning (ST) att Sverigedemokraterna också anser sig vara teologer. Tidningen skriver att Sverigedemokraterna vill ta makten i kyrkan. Det är intressant att läsa vad Sverigedemokraterna anser vara det bibliska budskapet till Kyrkan.

 
”Sverigedemokraterna ser med oro på hur de styrande inom kyrkan i allt högre utsträckning börjat ifrågasätta och avlägsna sig från kyrkans tidigare trossatser och traditioner. Hur man okritiskt accepterat och till och med understödjer den mångkulturella samhällsordningen och utbredningen av främmande religioner som islam i Sverige, vilket på sikt utgör ett hot mot såväl kristendomen, den svenska kulturen, demokratin och den samhälleliga utvecklingen.”

”De anställda inom kyrkan bör därför under arbetstid avhålla sig från att arbeta för detta.”

Vore konventikelplakatet och lite tvångskristning tillräckligt traditionsenligt för Sverigedemokraterna?

Endast Sverige svenska kristna har!
 

Andra bloggar om: , , ,


Är majoriteten hotad i Sverige?

13 juli, 2008

När jag i Dagen läste artikeln: ”Färre kristdemokrater tror att muslimer diskrimineras” fick jag en känsla av igenkännande. Att mina egna alldeles privata erfarenheter bekräftades. Inte så, att jag har någon som helst kunskap om vad kristdemokrater anser om diskrimineringen av muslimer i landet. Har inte heller några egna erfarenheter som eventuellt skulle bekräfta uppgiften om att färre kristdemokrater, än andra partisympatisörer, tror att muslimer blir diskriminerade. Det som fick mig att säga till mig själv – så är det, var Daniel Pohls fundering i artikeln, att: ”Om man har en idé om att en viss grupp människor inte diskrimineras, är grunden ofta att man själv har en negativ bild av den gruppen människor, i det här fallet muslimer, säger han.”

När jag nu under några år surfat runt i bloggvärlden, och också deltagit i diskussioner och samtal, har jag ofta förundrat mig över tonen av bitterhet som präglar många människors uppfattning, när det gäller invandrarna och främst arabiska muslimer. Skulle man fråga en sympatisör till Sverigedemokraterna om muslimer är diskriminerade, då skulle svaret bli ett rungande nej! Det är vi svenskar som är diskriminerade! Inte invandraren eller muslimen! Invandrarna sägs ägna sig åt omvänd rasism. De kallar oss svenskar för ”Svenne!” De vill stoppa skolavslutningar i våra kyrkor. Svenska barn får inte bära landslagströjor på sig. I skolorna förbjuds svenska flaggor och inte får man sjunga nationalsången! Ja, det är inget hejd på eländet. Som grädde på moset får de också höra av representanter för Sverigedemokraterna, att invandrarna har ett förmånligare pensionssystem än svenska fattigpensionärer! Uppgiften om det förmånligare pensionssystemet är inte buskagitation av övernitiska sverigedemokrater, utan en uppgift som jag hämtat från Sverigedemokraternas hemsida. ”Kraftigt höja pensionerna för de seniorer som har det sämst ställt. Ingen svensk pensionär skall ha en månadsinkomst som understiger det äldreförsörjningsstöd som staten skänker till äldre invandrare.” Vid kontroll visar det sig att även svenskar tar del av äldreförsörjningsstödet och att den är, oavsett vad Sverigedemokraterna antyder, lägre än garantipensionen. (kolla här).

Det är inte bara så att vi svenskar är diskriminerade i vårt eget land. Muslimerna håller på att ta över hela landet och inte bara det. Hela Europa är hotat. Inom ett par generationer i Sverige och inom 25 år i Frankrike är muslimerna i majoritet och alla lyder vi under sharialagar och kvinnorna måste bära burka! Går man och bär på en sådan verklighetsbild, är det givetvis svårt att ta till sig uppgiften, att muslimer är diskriminerade.

Artikeln i Dagen påminde mig också om en annan företeelse i samhällsdebatten. Försök hävda att homosexuella är diskriminerade eller utsatta för hatbrott! De ilskna argumenten mot en sådan befängd uppfattning, når nästan samma orkanstyrka, som de främlingsfientligas argument mot att muslimer diskrimineras. Enligt många har de homosexuella fått ett alltför stort inflytande i Sverige. Det lär finnas en homolobbygrupp, som politiska partier och opinionsbildare inte vågar stå upp emot. En bra företrädare för en sådan uppfattning är Fredrik Sidenvall, ledarskribent på Kyrka & Folk. I en ledarartikel hävdar Sidenvall att: ”Erövringstänkandet är mycket utvecklat i det nya andliga ledarskiktet i västvärlden, gay-rörelsen. Den vill helst erövra hela stadsdelar så att de officiellt skall kallas deras, som en slags hedonismens Vatikanstat, markerad av vajande flaggor. Går inte det så måste lokala politiker i alla fall upplåta så många offentliga flaggstänger som möjligt, för att inte pekas ut som förföljare och kränkare.”

Hur kan det komma sig, att en inte oföraktlig andel av svenska folket upplever, att två mycket små minoriteter inte bara har oproportionellt stort inflytande i samhället, utan att de också håller på att ta över samhället. Bägge grupperna kan inte ha rätt, men det är en annan historia.

Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Det var ett sant kristet budskap!

11 juli, 2008

Det nationalistiska Schweiziska folkpartiet SVP har återigen lyckats få tillräcklig med namnunderskrifter för kravet på en folkomröstning. Den här gången handlar frågan om arkitektur. Partiet fick, för en tid sedan, för sjätte gången, på nöten i en folkomröstning för kravet, att medborgarskapsansökningar skulle godkännas i lokala och hemliga omröstningar. Nu vill de att schweiziska folket skall avgöra om muslimer har religiösa behov av minareter på sina moskéer.

Det är mycket glädjande att Schweiz evangeliska kyrkoförbund protesterar. Dagen förmedlar:

Schweiz evangeliska kyrkoförbund klargör i en skrift att de vänder sig mot alla typer av förtryck eller diskriminering på religiösa grunder. Delar av befolkningen känner uppenbarligen en sorg och en oro över islams växande närvaro i samhället. Men även här gäller den uppståndne Kristus ord: ”Var inte rädda!” skriver kyrkoförbundet. Det är inte bra med polarisering. Vi borde arbeta för integration, fortsätter de.

Jag anser att det är viktigt att alla kyrkor, i Sverige och annorstädes, aktivt protesterar mot samhällskrafter, som spelar på folks rädsla och oro. Inte bara spelar, utan aktivt försöker sprida en rädsla som, om den får fotfäste, kommer att på sikt sönderslita samhällen. Rädsla har aldrig varit någon bra grund, att bygga sunda och demokratiska samhällen på.

Vi har ju ett egen liten svensk kusin till SVP. Jag skriver kusin, för Sverigedemokraterna vill ju inte bli hopkopplade med det hårda SVP, utan anser sig vara mycket mjukare än SVP. När det gäller synen på religiösa byggnader, har Sverigedemokraterna exakt samma syn som SVP. De försöker drapera sin negativa syn på moskéer och muslimer bakom kulturella krav på svensk byggnadstradition. På sin hemsida under rubriken Invandrarpolitiskt program skriver partiet:

”Inga religiösa byggnader med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas.”

Eftersom kravet är en del av Sverigedemokraternas invandrarpolitiska program, ställer en illvillig person som jag, genast frågan: Varför gäller kravet på ”svensk byggnadstradition” enbart invandrare och då troligtvis också enbart muslimer?

För kravet gäller tydligen inte profana byggnader som Turning Torso i Malmö. Mig veterligen har det aldrig någonsin tidigare byggts vridna hus i Sverige. Sverigedemokraterna skulle tydligen också, om de existerat då, godkänt kyrkan som Svenska kyrkan byggde i Nacksta, Sundsvall 1969. Kyrkan fick formen av en upp och nedvänd båt. En mycket spännande byggnad, men inte följde den någon, då känd, svensk byggnadstradition. Svenska organisationer och byggherrar får tydligen skapa nya svenska byggnadstraditioner, men inte invandrarorganisationer och trossamfund. (Skulle invandrarkyrkor, enligt Sverigedemokraterna, få bygga kyrkor med lökkupoler?)

Svensk kristenhet har all anledning att kraftfullt försvara religionsfriheten i Sverige. Det kan ju tänkas dyka upp krav i framtiden på lokala folkomröstningar, om vad som är religiöst sett godkänd ”svensk byggnadstradition.”

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , ,


Kan någon som vet, ge mig lite upplysningar?

7 juli, 2008

Nästan varje gång jag skriver något kritiskt om Sverigedemokraterna och deras främlingsfientlighet, får jag höra att de minsann inte kräver mer än vad som är praxis i Finland. Eftersom jag inte kan sägas vara alltför kunnig i finsk invandringspolitik, så har jag hittills inte svarat varken bu eller bä på det påståendet.

För någon tid sedan fick jag för mig, att det kanske inte vore så dumt, att undersöka situationen för invandrare i Finland. Undersökningen har väl inte varit alltför intensiv och definitivt inte målmedveten. Lite förströdd läsning här och var.

Idag läste jag en ledare från den 5 juli i Österbottens Tidning. Den läsningen kommer nog att leda till att intensifierar mina undersökningar. För hujedanemej, att Sverige skulle bli lika hård i sina bedömningar för medborgarskap som ledarartikeln antyder:

”Är man utlänning i Finland har man myndigheternas ögon på sig på ett särskilt sätt, upplever han. En utlänning måste göra saker rätt till punkt och pricka. Här kräver byråkratin mycket mer av utlänningar fast vi har en demokrati där alla ju borde behandlas lika, säger Basalak som i dag är finländsk medborgare.
Att få ett medborgarskap är svårt. Minsta förseelse räcker för att göra det omöjligt. Man verkar också söka med ljus och lykta för att hitta något, menar Basalak.
– I mitt fall försökte man påstå att jag kört mot rött ljus. Mycket små saker kan bli avgörande, som någon obetald skatt.”

Jag ska givetvis inte dra några förhastade slutsatser av en artikel, men lite oroväckande är det, att ledarskribenten inte gör några försök att visa, att Basalak överdriver. Som sagt, det finns, som jag ser det, välgrundade motiv till fortsatta undersökningar om finsk invandringspolitik.

Andra intressanta bloggar om: , , , , ,