Min tro, en privat angelägenhet? Vilken absurd tanke!

20 april, 2017

Jag har sen jag blev kristen ofta haft anledning att fundera över krav, att min tro skall vara något jag gömmer bakom privatlivets stängda rum. Jag har vid några tillfällen frågat varför tro ska hanteras på annat sätt än mängder av ismer. Varför är socialism, kommunism, liberalism, konservatism, anarkism, syndikalism och nihilism mer legala företeelser, med rätt att påverka samhälle och stat? Jag har inte fått något svar och jag har i egentlig mening inte heller lyckats utveckla tanken om det självklara, att mina grundläggande kristna värderingar också bör ha rätt att höras i den samhälleliga debatten. För en tid sedan läste jag  Johan Ehrenbergs memoarer ”Falska minnen” (en bok jag verkligen kan rekommendera), i memoarerna redovisar Ehrenberg ett samtal med Jonas Gardell, som fick mig att tänka.
Jonas Gardell säger att hans samhällsengagemang inte kommer ur en socialistisk övertygelse. ”Ja, jag är kristen, du kan komma fram till samma sociala patos, genom att läsa evangelierna på allvar.” Johan Ehrenberg svarar: ”Men kristendomen är ju ingen politisk ideologi. Är du kristen för att du är religiös, för att du tror på Gud?” Jonas Gardell svarar: ”I grund och botten handlar tron om att inte vara ensam, att aldrig vara helt och hållet övergiven.” Ehrenberg kommenterar: ”Kollektivet.”

Jonas Gardell fortsätter: ”Och det handlar om att alla räknas. Inte en sparv till jorden utan att Gud det vet. Inte en själ till döden utan hans kärlek. Det innebär att varje person måste räknas, också den som fick leva sitt korta liv och sen tyna bort i aids eller den som den som drunknar i en båt på Medelhavet. Varje liv räknas. Och i Matteus-evangeliet står det att på den dagen ska kungen, alltså Jesus säga till några av oss ska han säga Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var sjuk och jag var i fängelse och ni tog hand om mig och ni klädde mig och ni vårdade mig. Sen ska han vända sig till andra av oss ‘Jag var hungrig och ni gav mig inte att äta, jag var törstig och ni gav mig inte att dricka, jag behövde er och ni hjälpte mig inte.’
Denna räkenskapens dag väntar oss alla, och den person som i texten kallas ”kungen”, kommer att vara en treårig pojke som drunknat i Medelhavet. (Paus) ”Jag börjar alltid att grina när jag pratar om såna här saker.”
”Denna treåring som drunknade i Medelhavet ska titta på oss och säga: Jag drunknade och ni hjälpte mig inte. Och på det påståendet måste vi ha ett svar.”
Ehrenberg: ”Det blir tuffare…”
”Det blir tuffare, ja, mycket tuffare om vi förstår att Gud är en treårig pojke som drunknade för att vi vägrade hjälpa honom. Men det är vad vi står inför, och om man inte hajar det, har man inte hajat någonting av livet. Och oavsett vilken religion, eller vad du tror på i livet, står vi alla inför den treåringen.” 

Samtalet i ”Falska minnen” inspirerade mig att välja en fråga som engagerade många. Det fick bli den tydligen, riktigt stora frågan i samhället av i dag. Tiggarna och om inte tiggeriet skulle förbjudas. Frågan skulle bl a behandlas på Socialdemokraternas kongress, där många uppfattade, att partiledningen var för ett förbud. En stor del av fastan ägnade mig åt att leta bibelställen både i NT och GT, som skulle kunna ge mig en hint om i vilken riktning min tro borde leda mig i frågan. Samtidigt som jag studerade Bibeln gick jag i minnet  genom det jag läst av Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao Zedong, Althusser för att bara nämna några få, som jag läst i min ungdom. (och som jag inte förstod så mycket av. Då var Steinbecks ”Vredens druvor” mer givande.) Kan ni förstå, ingen av alla de här författaren hade någon vägledning att ge i tiggarfrågan. När det gäller letandet i Bibeln var svaren många, så pass många att jag enbart valde fyra citat. Citat som gav mig konkret vägledning. Jag tror inte att jag tar till överord om jag säger att evangelierna och stora delar av GT ger den patos för förtryckta och fattiga människor, som politiska teorier ofta misslyckas med.

Självklart kan det vara så att jag valt fel citat och att det finns ännu bättre, men jag tror ni förstår mitt syfte. Om nu Bibeln ger mig vägledning i en aktuell politisk fråga, varför skulle jag då dölja det och sitta i min kammare och i min ensamhet tänka djupa tankar? Självklart ska ingen kunna förmena mig rätten till samhälleliga ställningstaganden, en rätt, som man tillerkänner allsköns politiska ideologier. Nu är det så väl, att jag inte tar till mig allt vad som sägs i den politiska debatten. Men håll med om att det är ett märkligt krav, att just tro inte skulle få vara med och påverka samhällsutvecklingen. Än märkligare blir det när tre sekulära partier anser sig ha den moraliska rätten att styra en kyrka. Citaten jag hänvisar till, hittar ni här, här, här och här.

Nu ska ingen tolka det jag skrivit så, att jag inte vill samarbeta med icketroende människor i samhällsfrågor, tvärtom, jag granskar inte människors tro eller ideologier, den viktiga frågan är, kan vi gå en bit av vägen tillsammans?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


En fundering med anledning av en kongressdebatt

13 april, 2017

Är det inte Jesus som sitter vid ingången till ICA-butiken och tigger?

Jomenvisst är det så!


En sista fundering, för åtminstone den närmsta veckan, om ämnet tiggare och hur vi ska ge eller inte ge.

23 oktober, 2016

I i fredags skrev jag ett blogginlägg, ” Är det tillrådligt att stöta i basun när vi inte ger allmosor?” Det blev ingen större debatt, men de kommentarer jag fått, har det varit nyttigt, att ta del. Bland den grupp jag speciellt vände mig till, menar tydligen många att de väljer att ge till organisationer istället för den enskilde tiggaren. En fullt acceptabel inställning, men det jag inte förstår varför det verkar vara viktigt att försöka få de som ger direkt till tiggarna, att välja det andra sättet. Sen vidhåller jag, att det är många såväl kristna som andra, som har andra skäl, att stöta i basun för att de inte ger. För mig är väl huvudsaken att det ges, men jag gillar inte att människor ska behöva ta ställning till hur och till vem det ger. Tror också att många inte ser någon som helst motsättning. Motsättningen är konstruerad enligt mitt synsätt.

Nu till något, inte helt annat, men en helt annan infallsvinkel. När jag botaniserade i argumentmängden om varför man inte bör ge ge direkt till tiggaren så stötte jag på en, kanske inte märklig, men i vart fall  mycket intressant argumentation. Den gick ungefär så här (nu försöker jag sammanfatta skilda varianter av argumentet): ”Jag har gett, men slutat ge (skälen till det beslutet varierar) eller jag har aldrig gett, men jag ler mot tiggarna  för de ska känna att de är sedda.” Nu skall jag inte göra mig till talesman för alla tiggare utanför alla affärer i Sverige, men nog skulle jag tänka, om jag satt där: ”Skit i att le, ge en slant istället!” Ofta när jag kommer så här långt i mina funderingar dyker tanken upp. Vad säger Bibeln? Och kan ni tänka er, jag tror jag hittat ett passande citat:

”Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det om någon av er säger: ‘Gå i frid, håll er varma och ät er mätta’, men inte ger dem det kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar är den död.”  Jak 2: 15-17

Texten i Jakobsbrevet kanske också kan innesluta leenden, med ack så tomma händer!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Jag förstår inte ilskan!

10 november, 2014

Alldeles nyss läste jag en artikel ur Arbetaren på FB. Artikeln handlar om hatbrott mot romer. Jag är genuint förvånad över att så många människor i min omgivning känner ilska och kanske också hat mot tiggande romer. Min erfarenheter av tiggare, utanför ICA i Delsbo eller utanför systemet inne i Hudiksvall, kan inte förklara ilskan. Fredligt sitter de där och oftast säger de ingenting, annat än tack om de får något i muggen.

Varför blir ilskan så stor, att det leder till misshandel och mordbrand?

Förklaring. Någon?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,