En biskop som inte tiger och samtycker!

26 maj, 2016

http://blogg.svenskakyrkan.se/biskopragnar/2016/05/26/en-trefaldighetsbon-till-och-for-vem/

Jag hade fel, när jag antog i ett blogginlägg att alla biskopar stödde den märkliga bönen i kollektcirkuläret. Ofta är det faktiskt så, att det är oerhört roligt att ha fel!


Vi är inbjudna till treenighetens heliga dans!

31 maj, 2015

I dag är det ”Heliga trefaldighetsdag” i kyrkoåret. Sen ett antal år tillbaka tänker jag på en gammal beskrivning av treenigheten i den östromerska traditionen. Jag hittade beskrivningen i boken ”En generös radikalitet skriven av Brian D McLaren. I boken skriver McLaren:

”Jag lärde mig att den tidiga kyrkans ledare beskrev treenigheten med termen perichoresis (peri – cirkel, choresis – dans): treenigheten var en evig dans i vilken Fadern, Sonen och Anden delade sin ömsesidiga kärlek, ära, lycka, glädje och respekt. Mot denna bakgrund betyder Guds skapelseakt att Gud bjuder fler och fler varelser till den eviga glädjedansen. Synd innebär att människan går ut ur dansen, förstör dess skönhet och rytm, att de krockar och tacklas och trampar varandra på fötterna i stället för att röra sig med grace, rytm och vördnad. Sedan inträder Gud, genom Jesus, i skapelsen för att återställa rytmen och skönheten igen.”

Jag minns den glädje jag kände när jag för första gången läste det citerade avsnittet. Treenigheten blev möjlig att förstå i hela sitt överväldigande mysterium. Jag har påmint om den heliga dansen ett antal gånger och lär göra det igen. Tänka sig, att jag kanske en dag får delta i den eviga dansen!

KT

 


Treenigheten är en relation

29 oktober, 2014

När jag i söndags skrev om mina funderingar kring vinet i mässan och berättade att jag ändrat åsikt, dök plötsligt, helt opåtalat. tankar kring om de märkliga nyorden Skaparen, Befriaren och Livgivaren (Livgiverskan),  som tydligen kan ersätta Fadern och Sonen och den helige Anden. Fråga mig inte varför tankarna kom. Jag har ingen förklaring. Det jag är helt övertygad om är att frågan om med vilka ord vi närmar oss treenigheten är viktigare än om det är vin eller druvsaft i kalken (vilket är viktigt nog).

En förståelse om treenigheten jag lärt mig under de år jag varit kristen, är insikten att treenigheten är en relation. Sonen har fötts av Fadern före all tid och den helige Ande har utgått ur Fadern före all tid. Fadern har skapat allt till och genom Sonen och den helige Anden pekar alltid mot Sonen. Jag känner att min förståelse riskerar få en torftig språkdräkt. Orsaken är en alltför grund kunskapsbas. Därför ska jag citera Brian D. McLaren ur hans ”En generös radikalitet.” Jag minns som igår hur det korta citatet ni ska få ta del av, fick mig att få en stor respekt för och dragning till den ortodoxa kyrkan, som har förstärkts efter mer fördjupade studier. Så här beskriver McLaren relationen inom treenigheten och treenighetens relation till oss människor :

”Jag fascinerades särskilt hur den ortodoxa kyrkofamiljen (som består av den grekiska, den ryska, den serbiska den antiokiska och flera andra grenar) hyllade treenigheten – inte som en abstrakt övning  i teologiskt hårklyveri utan som en introduktion till en kraftfull och dynamisk syn på Gud. Jag lärde mig att den tidiga kyrkans ledare beskrev treenigheten med termen perichoresis (peri – cirkel, choresis – dans): treenigheten var en evig dans i vilken Fadern, Sonen och Anden delade sin ömsesidiga kärlek, ära, lycka, glädje och respekt. Mot denna bakgrund betyder Guds skapelseakt att Gud bjuder fler och fler varelser till den eviga glädjedansen. Synd innebär att människor går ut ur dansen, förstör dess skönhet och rytm, att de krockar och tacklas och trampar varandra på fötterna i stället för att röra sig med grace, rytm och vördnad. Sedan inträder Gud genom Jesus i skapelsen för att återställa rytmen och skönheten igen.”

Det kanske är möjligt att med teologiska hårklyverier ge ”Skaparen, Befriaren och Livgivaren” samma dynamiska förståelse som kyrkans urgamla förståelse ger, men tillåt mig att betvivla. Jag förstår inte ens behovet av eller bakgrunden till försöken att ändra beskrivningen av treenigheten. Jag har försökt sätta in de nya begreppen i trosbekännelsen och det blir märkligt platt. Jesus nära och innerliga förhållande till fadern känns lite kyligt när jag säger skaparen istället för abba. Om jag skulle stöta på en präst i en gudstjänst, som avslutar välsignelsen i med ”I Skaparens, Befriarens och Livgivarens namn” då kan jag visserligen säga i mina egna tankar Fadern och Sonen och den heliga Ande, för jag vet ju hur det ska vara. Jag skulle nog inte delta i en gudstjänst med en sådan präst någon fler gång.

Människor i kyrkan och utanför får gärna kalla mig konservativ. Jag tar det som en hedersbenämning, när jag i den nya tillvarons gryning går in i en sugande nighambo eller en eftertänksam bakmes med treenigheten. Det hörs himmelsk fiolmusik i bakgrunden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 


Måste bara dela med mig!

1 mars, 2008

Hittade följande video när jag surfade runt bland mina favoriter. Har de senaste dagarna suttit och filat på ett inlägg som åtminstone något tangerar innehållet i videon. Vet inte om jag får till det, så tills dess håll till godo och svara gärna.

http://inhabitatiodei.wordpress.com/2008/02/29/jesus-loves-you-but-his-dad-thinks-youre-a/

Andra bloggar om: , , , , ,