Låglöneländer, kasta er i väggen! Trollhättan visar vägen!

12 maj, 2012

I går satt jag, som vanligt om kvällarna och slötittade på Rapport. Till sist visade de en nyhet som stack ut. I Trollhättan har de styrande i kommunen hittat ett mycket fiffigt sätt, att klara konkurrensen från låglöneländer. Trollhättemetoden lär ha spridit sig även till andra kommuner.

Tillvägagångssättet är ytters enkelt. Kommunen införskaffar sig ett eller flera löpande band. Till de löpande banden rekryteras ett antal arbetslösa, som befinner sig i någon av statens arbetsmarknadsåtgärder. (De kan inte neka). Nu har det, ett tu tre, blivit ett arbetsmarknadsprojekt. Den ekonomiska fördelen med att utnyttja arbetslösa, är att kommunen inte behöver betala löner. Inga lönebikostnader. Inga inbetalningar till avtalspensioner. Inga semestertillägg. Men framförallt, inget fack som bråkar och de bångstyriga kan alltid hotas med indragna bidrag.

Nu är det bara att sätta igång de löpande banden! I jämn och snabb takt ska skruvkorkar testas, kapsyler till munsköljsflaskor sättas ihop och tryckknappar monteras. I slutändan packas produkterna och fraktas till en kund. T ex något medicinföretag. Inom kommunen och företagen kanske någon vill kalla det här en vinn-vinn-situation. Kommunen gör sig en rejäl hacka och företaget gör också en vinst. De som står undrande och frågar sig vad de egentligen vunnit, är de arbetslösa. Deras ”vinst” skall väl vara det en mängd besserwissrar påstår. De arbetslösa har fått lära sig att stiga upp varje morgon. En ytterligare pluseffekt är, att de får sociala kontakter där de sitter vid sitt löpande band och inte isolerar sig i sina hem och super.

När den här nyheten sprider sig runt om i världen, kommer Trollhättan att uppleva en invasion av företagare från de, numera, före detta låglöneländerna. De vill lära sig allt om den nya svenska modellen. Den kanske t o m rent av kan bli en storexportmarknad. För vilka företag runt om i världen kan konkurrera med de obefintliga lönekostnader som Trollhättan visar upp? Det räcker inte med att höja ersättningarna, utan de som arbetar vid de löpande banden skall ha avtalsenliga löner och andra kollektivavtalsbundna förmåner. Begreppet nyspråk räcker inte till, när myndigheterna kallar dem som sliter, för ”arbetslösa.” Det är fråga om ren och skär människoförakt.

När jag ändå skriver om oavlönat tvångsarbete, måste jag ge utryck för den oro jag, som facklig medlem känner, när jag tänker på valet av Karl-Petter Thorwaldsson till ny LO-ordförande. Thorwaldsson är som ABF-ordförande delansvarig för att ABF är näststörst i landet, när det gäller utnyttjandet av oavlönat tvångsarbete i verksamheten. Det tyder på en illavarslande låg facklig medvetenhet.

Västnytt, (tas bort den 18 maj), Rapport (12,59 in i sändningen)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,