Han stannade, trots tvivel.

30 mars, 2008

Ibland, eller rättare sagt ofta, reagerar min hjärna med flera timmars fördröjning. Jag hör en sak och jag inser inte innebörden i det jag hört, förrän i bästa fall flera timmar efteråt. (Undrar hur många goda tankar jag tappat genom åren på grund av min senfärdighet.)

Idag var jag kyrkvärd vid vår Gudstjänst i Norrbo kyrka. Temat för dagen var påskens vittnen. Det hände inget dramatiskt under Gudstjänsten. Textläsningen flöt bra och som vanligt höll Lena Funge en väl balanserad och tänkvärd predikan. Det enda som kändes lite förargligt var att jag, lite övermodigt, inte förberett läsningen av förbönen tillräckligt. Det blev lite väl hackigt. Jag åkte hem i det stora hela ändå nöjd och glad, att jag återigen haft förmånen att få fira Gudstjänst.

Nu har hela dagen gått och jag satte mig ner vid datorn för att fila på ett inlägg om straffets betydelse för tron, då en mening i Lenas predikan gör sig påmind. I sin predikan försökte Lena levandegöra hur Tomas måste upplevt det, när hans bästa vänner glädjestrålande berättar att Jesus lever! De har själva sett honom! Tomas som går där i sin sorg har svårt att ta till sig berättelsen och uttrycker också sitt tvivel. Här någonstans säger Lena (och nu citerar jag ur minnet) ”Tomas stannar ändå kvar hos de övriga.” Jag upplevde det inte alltför märkligt, när jag hörde Lena säga det i kyrkan. Det vet väl alla som kan sina bibliska berättelser, att Tomas stannade och fick både se och känna såren.

Men ändå, visst är det märkligt. Tomas stannar kvar trots sina tvivel. Hur många skulle inte bara ha gått och skakat på huvudet mumlande – uppstått från de döda? Vilken orimlighet! Jag tror inte heller att vännerna visade någon hänsyn till Tomas tvivel, utan de berättade säkert gång på gång om det de upplevt och sett. Men vad jag så här i efterhand inser är, att de inte stötte bort Tomas, utan accepterade hans tvivel. 

Med sin instuckna mening: ”Tomas stannar ändå kvar hos de övriga”, innebar för mig, att jag ikväll suttit och läst en text, som jag aldrig läst förut! Det är inte bara så, att berättelsen om Tomas visar, att det inte är fel eller synd att tvivla. Texten har också budskapet – stanna kvar, trots tvivel. Det gjorde Tomas och han fick bevis! Bevis som skingrade alla hans tvivel och han blev en av påskens stora vittnen.

Det som Tomas fick uppleva, kan också vi andra tvivlare få uppleva. Det gäller att stanna kvar med sina tvivel och inte gå bort i förnekelse. 

Andra bloggar om: , , , , , , ,