Självfallet ansluter jag mig till protesterna! Hoppas ingen är förvånad.

25 februari, 2014

På grund av många skäl, främst hälso- och tidsskäl, har jag inte kommenterat lagstiftningen mot homosexuella i Uganda. Visst är det så, att alla mina vänner och de som läser min blogg vet min inställning, men ändå kan det vara viktigt att markera stöd för en utsatt grupp.

Jag vill göra två markeringar.

Den första är politisk. Visserligen har varje självständigt land rätt att stifta de lagar de så önskar, men minoriteten i landet och vi som inte bor landet har också en rätt, kanske rentav en plikt  protestera, när lagstiftningen saknar moralisk legitimitet eller framstår som totalt orimliga i sin hårdhet. När det gäller Ugandas lagstiftning så brister det i bägge leden. Oavsett om Uganda skulle stiftat en lag med bötesstraff för homosexuella handlingar, skulle lagstiftningen varit omoralisk. Nu går staten ännu längre och gör homosexuella handlingar jämförbara med mord och dråp. Visserligen kan det kanske vara en tröst för ett tigerhjärta, att förslagen om dödsstraff drogs tillbaka. Men ändå – livstids fängelse! Jag saknar ord för att beskriva det jag känner för lagstiftarna i Uganda.

Känslorna blir inte varmare av att lagstiftningen mot homosexuella också innebär att medborgarna har anmälningsplikt om de har kännedom om homosexuella förbindelser. Alla som är något lite kunnig i historia, vet hur angiverisystem korrumperar  människor och skapar ett samhälle utan tillit och mänsklig värme. Ett sådant system gagnar bara makten och uppmuntrar till maktmissbruk.

Den andra markeringen är en kritik av kristna samfund i Uganda, som inte bara stödjer lagstiftningen, utan rentav varit pådrivande vid lagens tillkomst. Jag har sagt det förr och säger det igen. Jag anser det inte vara en kristens plikt att gå i täten och kräva att staten ingriper mot misshagliga sexuella beteenden. Om det skulle vara så, att homosexualitet är förvärvad egenskap som en del kyrkor hävdar, då är det väl rimligare att samfunden med Guds hjälp omvänder människor från sitt beteende, än att begära att staten stiftar lagar mot beteendet.

Jag känner stor sorg, att i en tid när kristna systrar, bröder och kyrkor förföljs, förtrycks och rentav dödas behöva ägna ens några timmar vid datorn, för att påtala för andra kristna det felaktiga i att också vi ägnar oss åt förföljelser och förtryck.

Herre förlåt oss för våra tillkortakommanden!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,