Vi stackars förtryckta män!

2 januari, 2008

Läser, lätt upphetsad, den dramatiska rubriken till en Brännpunktsartikel i SvD. ”Män kuvas av statlig feminism.” Fortsättningen är inte mindre dramatiskt, SvD sammanfattar artikelns innehåll:

”Hellre humanism. Det finns ett utbrett men nedtystat mansförtryck i Sverige. Män befinner sig i underläge gentemot kvinnor på många områden. Den statligt finansierade feminismen ­låtsas kämpa för jämställdhet men vill bara skaffa förmåner för den egna gruppen, hävdar ­författaren Pär Ström och tycker att feminism ska ersättas med humanism.”

Varje gång jag läser om det dolda feministiska förtrycket av männen i Sverige minns jag, med lätt löje, ett möte i Metalls verkstadsklubb på Asea i mitten av 80-talet. Vid den tiden var jag klubbens jämställdhetsansvarig och hade den stora glädjen att kunna rapportera ett mycket lyckat jämställdhetsprojekt. På kort varsel, och med ekonomiskt stöd från arbetsmarknadsdepartementet, Västmanlands läns vuxenutbildningsnämnd och Asea, lyckades klubbens jämställdhetskommitté rekrytera 21 invandrarkvinnor till en 10 veckors folkhögskolekurs. Efter de tio veckorna kunde jag stolt rapportera, att nästan hälften av kvinnorna anmält sig till folkhögskolans längre kurser eller andra studier. Jag föreslog att klubben skulle permanenta projektet och anordna minst tre liknande kurser till och nu inte enbart riktad till invandrarkvinnor. Döm om min förvåning när en av Metallklubbens verkliga tungviktare begärde ordet och med gnällig röst frågade mig – ”Hur blir det med männen? Ska det inte satsas något på dem också?” Jag får så här i efterhand erkänna att jag blev helt ställd inför anklagelsen att jag och jämställdhetskommittén önskade utsätta männen för en sådan orättvisa! Att männen redan upptog ca 85 % av alla de resurser klubben satsade på studier var inget gångbart argument i det läget. Mitt förslag togs aldrig upp till beslut och det blev inga ytterligare försök att öka kvinnornas deltagande i studieverksamheten under den tid jag var kvar på ASEA.

Det är lätt att något dra på smilbandet, när Per Ström försöker frammana bilden av, att vi män lider under ett statsfeministiskt förtryck, men leendet fastnar i halsen, när artikelförfattaren hävdar att: ”De flesta våldsbrott drabbar män, men hela samhällsdebatten kretsar kring våld mot kvinnor.”  Påståendet är sakligt sett felaktig. Unga mäns våld mot andra unga män har åtminstone i de massmedier jag följer, inte förbigåtts med tystnad. T ex kan vi efter varje större fotbollsderby läsa om de stora gängslagsmålen mellan olika supporterklubbar. Onekligen är det så, att det nästan bara är män som drabbas. Jämförelsen blir ändå falsk, eftersom den jämför två helt skilda företeelser. För oavsett om unga män drabbas av både oprovocerat eller provocerat våld, i högre utsträckning än kvinnor, är våldet slumpartad. Våldet mot kvinnor är målinriktad. Män slår, våldtar och misshandlar kvinnor för att de är kvinnor. Det våldet ökar också av vad jag förstår. Åtminstone läste jag en artikel i Dagen i ämnet, som med statistik kunde visa att det förhöll sig så.

Låt mig ta ett exempel: Om några dagar blir jag 64 år. Sannolikheten att jag ska utsättas för våld är inte obefintlig, men sannolikheten är ändå mycket låg. Jag befinner mig inte i sådana miljöer där jag behöver riskera att bli misshandlad. För kvinnor finns inga sådana säkra zoner. De kan bli våldtagna trots att de undviker krogköer eller andra våldsutsatta miljöer. De kan utsättas för våld i miljöer, som borde vara säkra, det egna hemmet. Exemplen kan bli hur många som helst och min uppfattning är att samhället inte tillräckligt uppmärksammar våldet mot kvinnor.

När Per Ström vill ersätta feminismen med humanism påminns jag om en annan debatt. Under Grupp 8:as storhetstid var det många män inom vänstern, även jag skam till sägandes, som lite gnälligt undrade – klasskampen då? Är den ändå inte överordnad kvinnokampen? Till allas vår lycka lyssnade inte kvinnorna på hur illa vi män mådde, utan de fortsatte oförtrutet att verka för jämställdhet. Och kan man tänka sig – det har också gagnat oss män!