Några melankoliska tankar, som förvånande nog blir riktigt positiva i slutändan!

27 september, 2015

Härom dagen satte jag mig i min TV-fåtölj och slog på apparaten. Hamnade i ett debattprogram, som jag försöker undvika, men jag hann höra och se hur en kvinna gav uttryck för en gammal sanning, som uttrycks på många sätt: ”Lagen som är lika för alla, förbjuder så väl rika som fattiga att sova under broarna, att tigga på gatan eller att stjäla bröd.” Kvinnan menade att ”vi” inte heller fick slå upp tillfälliga bosättningar hur som helst. Vilket i sig är sant, men jag tänkte där i min TV-fåtölj: Jag hoppas verkligen att det inte bara är lagen som förhindrar ”oss” att bo i tältläger och skraltiga skjul. För det går väl inte omkring mängder av svenskar som avundsjukt betraktar tiggares läger och suckar: Varför får de och inte vi?

Ovanstående tankar leder naturligt till nästa melankoliska tanke, den om var hjälpen gör störst nytta. De senaste veckorna har jag läst och hört i olika medier, det tänkvärda att det är bättre för tiggarna här, att de får hjälpen i sina hemländer. Tanken i sig är inte orimlig, men tanken ger ingen vägledning i mitt dagliga liv. Hur ska jag göra nästa gång jag fredagshandlar på ICA i Delsbo. Ska jag gå fram till kvinnan som sitter där med sin mugg och säga? ”Du, de där korvörena du fått tidigare, får du inte längre. Jag skickar dom till Rumänien istället. Det hjälper dig bäst där!” Jag vet inte, jag skulle nog känna mig som en lort om jag försökte mig på den strategin. Många som tjatar den uppfattningen till mig, skänker varken pengar i muggen eller skickar pengar till Rumänien. Många av dem som skänker pengar i muggen ger också bidrag till hjälporganisationer i tiggarnas hemländer. Många av dem gör också omfattande volontärinsatser. Så ser min verklighetsbild ut och jag tror på goda grunder att den är sann!

Hunnen så här långt i tankarna, började de mer positiva ta överhanden. Jag tänkte, om nu det inte är lagen, som hindrar svenskar att tigga och bo i tillfälliga ruckelbosättningar, vad är det då? Jo, om detta kan jag ge besked, för jag och min släkt har varit med.

Orsaken till att människor i Sverige, men också i Norden i övrigt, inte behöver åka Europa runt och tigga eller försöka hitta någon liten plätt i bo på, åtminstone några dagar, har sin förklaring. Förklaringen är den svenska och nordiska arbetarrörelsens mycket målmedvetna  och lyckosamma strävan, att forma ett välfärdssamhälle. När vi blir sjuka, arbetslösa eller gamla, ja t o m när vi själva kanske till stor del har skuld till vår sociala situation, lämnar oss staten inte helt skyddslös. Vi kan klaga på, vilket vi bör göra, nivåerna i det ekonomiska skyddsnätet, de är ändå så stora att vi inte behöver söka oss till andra länder och tigga till vårt levebröd. Det är alltså inte några inre moraliska styrkebälten som gör att vi inte tigger. Vi har med gemensamma krafter byggt ett samhälle, där vi kan behålla en viss värdighet även under svåra förhållanden. Den staten och det samhället kom inte till av sig självt, utan alla framgångar baserar sig på vår förmåga att organisera oss politiskt för att lösa gemensamma problem. Den reformistiska arbetarrörelsen hade sina förtjänster! Det är det bara glatt och stolt notera. Vi får hoppas att vi återigen klarar av att formulera de problem vi upplever och skapa en organisation som löser problemen. Det har gått en gång, varför inte en gång till. Arbetarrörelsens framgångar var inte ett resultat av vi spottade på de mest utsatta, utan gemensamt skapdes ekonomiska förutsättningar till att lösa problemen.

Kan vara värt att komma ihåg i dessa skattekverulansens dagar!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,