Uppsagda lojaliteter!

24 september, 2008

Under läsningen av Efterföljelse, någonstans på vägen mellan Travemünde och Wittenberg, dök en tanke upp och pockade på uppmärksamhet. Jag kallar min blogg för Tankar i natten och det är en fullständigt sann beskrivning. Innehållet i nästan alla inlägg har kommit till mig under nattliga funderingar eller nattlig läsning. Så har det varit ända sen ungdomsåren.

Namnet är inget problem, men däremot själva presentationen av bloggen: Funderingar kring samhällsutvecklingen från ett kristet vänsterperspektiv. Mycket om tro blir det. Egentligen en ganska så knepig beskrivning! Allteftersom det nordtyska landskapet svischade förbi bussfönstret, desto knepigare kändes bloggpresentationen. Ju mer jag tänkte desto klarare blev det – begreppet ”kristet” behöver inget stödjeben. Kristen tro är inte en ideologi och då torde det vara fullständigt tillräckligt att säga: Funderingar kring samhällsutvecklingen ur ett kristet perspektiv, utan att något bärande försvinner. (Bloggpresentationen ändras i natt.)

Insåg där i bussen, att det kan gå illa om kristen tro binder lojalitetsband mellan sig och skilda politiska ideologier och organisationer. Sådana lojaliteter kan föra oss bort från grundläggande kristna värderingar och förhållningssätt. En ideologi kan sällan (om någonsin) självrannsakande granska sig själv och avgöra, när den far vilse och då återstår oftast den enda möjligheten, att vara lojal mot en eller annan organisation. Insåg på resans första dag i Luthers fotspår, att det för min del var hög tid, att säga upp alla eventuellt kvardröjande, men också avstå från framtida, lojaliteter till politiska organisationer och nationen.

Nu kanske någon får för sig att jag förordar passivitet eller självvald isolering. Ingenting kan vara mer felaktigt. Den 25 augusti skrev jag ett inlägg, där jag redovisade vad som stod i min andaktsbok för den dagen:

”Vi är inte kallade att enbart vaka över det goda som Gud har gjort i gångna tider, inte heller att endast be för framtiden. Vi måste engagera oss i vår tids frågor. Olika medlemmar i kyrkan kan ha olika uppfattningar om vilka de frågorna är. Men hur vi än prioriterar bör dessa ingå: att vårda sig om Guds skapelse, att arbeta för rättvisa och rättfärdighet samt att dela med sig av evangeliet.”

När vi kristna tar oss an uppgifterna, som Bonhoeffer och Ringma beskriver, kan det säkert ofta hända, att vi får stå där ensamma med en känsla av att vara ropande röster ödemarken. Men lika ofta, det är min övertygelse, delar vi färdens vedermödor med mängder av enskilda, aktionsgrupper och politiska partier. Vi kristna behöver inte vara rädda att samarbeta med människor med god vilja. Solidariteten med Guds skapelse, fattiga och förtryckta och uppgiften att dela med oss av det glada budskapet är inte en självvald väg, utan Jesus går före och drar oss med sig. Det är honom vi är lojala mot och strävar på, om än enskilda, organisationer eller nationer sviker.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,