Dags för en kvällssaga!

29 maj, 2009

I går läste jag en mycket tänkvärd saga, skriven av min mycket goda vän Ingrid Persson i Ytterhogdal. Sagan är verklighetsbaserad, men ändå en skröna. Björn Perssons illustrationer gör att fabeln riktigt lyfter. Tala om att text och bild kompletterar varandra!

Läs och njut!

Andra bloggar om: , , ,


Visa, från Ytterhogdal

2 september, 2008

Jag har en mycket god vän, Ingrid Persson. Hon bor i Ytterhogdal. Hon skriver helt fantastiska visor och vilka lapptäcken hon får till! Gör ett besök hos Ingrid på Sveá!

Här kommer ett smakprov på en av Ingrids visor.

Lita stinte

Lita stinte sett å grine
itt´na ä na rolet.
Tåran skväla, näsan rinn,
ja dä ä rent otrolet,
att de kan vära sån me särg
i´n dän lille kräppen.
Rö i öga, snär å snörvl
å därr på på unnerläppen.

Kråka flyg förbi å si´a,
sätt se i e bjärsk.
Sno på huvve, slä med näbben,
sum allthen morsk å kärsk.
Fråge: – Säg hur är´e ställht,
sätt du hän å grine?
Kan je hjälpe re se att
tåran dine sine?

-Ingen si mä, ingen höre,
ingen som tyck öm mä!
Å nu harum för ifrån mä,
dum ha glömt me hemmä!
En töckran nöäling sum mäg,
hu ä fel mest i vägen,
ömmersle å dum i huvve
jär je fel dum förlägen!

-Mä. säg kråka, hör du språke,
je vet va ve ske jära!
Kräk de upp på ryggen men
se skä ru fel få fära
bort ifrå´n hän hemske plassen
där du´nt må na bra.
Lämne skvälinga på backen
se ska ve dra åsta!

Å stinte jär sum föggern säg,
kräk opp på kråkas ryggen.
Jönnum lufta bär d´iväg,
lamä homlan å me myggen.
Opp mot mörna flaxe kråka
se re kittl´i magen,
å stinte skratta allht hu kan
å grin inte mer den dagen.

Övver bärja, över sjöan,
övver städran fär dum.
Kråka flyg å stinte struje,
ömse tinga si rum.
På e lannsvägsbro dan nere
tappe en göbbe en hatt,
å en päjk sum cykl´i blåsvär
skratte högt och glatt.

Mot aftan fär dum hem ijän
å dan stå hele hopen
å glo på lanningen på trappen,
allde´s bredmä sopen.
Nu se ri rum stinta läll,
nu se vill dum höre
va hu ha sitt och jort försla
å va nägerst hu ha vöre!?

Lita stinte sett å tänke,
gröbble å föndere,
att dä skillna hör de ä
dan oppe å hän nere.
Lamä kråkan dög man sum man ä,
exmeres tämle fort.
Hännan nere få man värde
ätte dä man jort.

Andra bloggar om: , , , , , ,