Låt oss erkänna, det finns problem med rätten att demonstrera.

30 september, 2017

Det här får bli en mycket personlig reflektion. Det behöver i sig inte betyda, att inlägget saknar allmängiltig betydelse.

Jag har alltid betraktat mig som stor vän av yttrande-, organisations- och frihet att demonstrera. I dagarna läser jag lite varstans, att vi har lagar mot t ex hets mot folkgrupp. Det skulle innebära, vad jag förstår, om inte sådana krav ställs i en demonstration, då bör den vara tillåten. Så långt verkar allt gott och väl.

Nu till mina funderingar.

Om en organisation som NMR i tal och skrift berättar att politiker, kulturarbetare, men även andra som godkänt eller försvarat ”massinvandringen” är folkförrädare. Så långt inga problem, de har rätt att kalla t ex mig för vad som helst, men om samma organisation vitt och brett skrävlar om dödsstraff för folkförrädare då blir det genast mer problematiskt. Ännu mer problematiskt blir det när det talas om folkdomstolar och när organisationen klistrar upp märken på lyktstolpar med texten ”reserverad för folkförrädare!”

Samma organisation organiserar en demonstration. De ropar inte i sina talkörer död åt namngivna partiledare eller fria debattörer, men de skanderar namnen på påstådda folkförrädare. T ex Löfven, Reinfeldt eller Greider. Hur ska det tolkas? Som en åsiktsyttring eller som ett dödshot mot namngivna personer? Jag anser att det är ett reellt dödshot, trots att de inte skanderat ”död åt Löfven…..” Om detta skulle ske i Göteborg i dag, vilket inte är otroligt, då bör polisen stoppa demonstrationen omedelbart och gripa för olaga hot, all dem som skriker och namnger personer som folkförrädare. Jag utgår i min bedömning från hur jag personligen skulle reagera om någon, med NMR-märke på sig, skulle ställa sig utanför mitt fönster och skrika ”folkförrädare!” Vilket inte är en långsökt tanke. Självklart skulle jag se det som ett dödshot och inte bara rycka på axlarna och säga för mig själv. ”Vi har yttrandefrihet i landet. Jag är stolt.” Vira om mig den svenska fanan och sjunga nationalsången!

Än mer problematiskt blir det eller rättare sagt mindre problematiskt blir det när jag tänker på Nordiska Motståndsrörelsens antisemitism. Organisationen hymlar inte med sin antisemitism, den kan inte undgått någon samhällsintresserad medborgare. Delar av organisationen förnekar förintelsen. Andra delar accepterar de historiska dokumenten som sanna, men menar att förintelsen var nödvändig. Om inte allt detta vore nog, så är organisationens symboler hämtade ur nazismens skräpkammare. Symbolerna bärs på kläderna, men de vajar också på organisationens fanor. Allt detta gör att själva demonstrationen, om den så marscherade moltyst på gatorna i Göteborg eller annorstädes, innebär en hets folkgrupp och borde inte fått demonstrationstillstånd.

Min inställning begränsas inte av att demonstrationen äger rum på dagen för den största judiska högtiden Jom kippur, vilket i sig är illa nog. För mig räcker det om det står en enda jude på trottoaren när demonstrationen passerar. Den personen bör genast anmäla demonstrationens organisatörer för hets mot folkgrupp. Jag vill gå så långt, att det behövs bara en person, med vilken bakgrund som helst, som ser demonstrationen. Det är bara att anmäla!

Behöver vi verkligen grotta ned oss i akademiska diskussioner? När en antisemitisk organisation med fladdrande fanor demonstrerar på våra gator, då är det hets mot folkgrupp och bör med stöd av lagen inte tillåtas. Var är problemet?

 


Låt oss inte tappa sansen!

1 september, 2007

I SvD och DN kan man läsa om demonstrationer mot att NA publicerat den numera kända motivet av Muhammed som rondellhund. Personligen anser jag att det var rimligt det NA gjorde. Att i ett resonerande sammanhang också ta med bilden, känns fullständigt naturligt. I längden skulle det ha framstått som lite löjeväckande, att alla skulle ha pratat och skrivit om teckningen, men ingen skulle ha sett den.

Publiceringen har lett demonstrationer ute i världen och i Örebro. Det var också väntat. Demonstrationerna i t ex Pakistan är något svåra att begripa, men har med all säkerhet mer inrikespolitiska skäl än att försöka komma åt den svenska tryckfriheten. Jag gör ändå en intressant iakttagelse. Tidningarna skriver om att den svenska flaggan bränns. Hur jag än tittar och kanske också blivit färgblind på gamla dar, men var finns den svenska flaggan? Om jag får försöka se lite humor mitt i bedrövelsen, så verkar demonstranterna resonerat som Vilks. Först göra en en teckning och sen kalla teckningen för ”Muhammed som rondellhund”. Demonstranterna gjorde likadant, tog ett tygstycke, satte lite färg på den och kallade skapelsen för ”Sveriges flagga” och sen brändes den.

När det gäller demonstrationerna i Örebro upplever jag ett intressant fenomen. Många är arga, ja verkar nästan kränkta, för att människor som är förbannade också visar det. Av det jag kunnat läsa i tidningarna har demonstrationerna i Örebro varit fredliga och inte riktat sig mot staten, utan mot tidningen som publicerat bilden. Att någon demonstrerar innebär ju inte att de behöver få genom sina krav. Tro mig, jag har deltagit i många lönlösa demonstrationer genom åren. Har också mött fenomenet att människor varit mycket upprörda, inte direkt över åsikterna, utan att jag haft mage att överhuvudtaget demonstrera.

NA verkar hantera demonstrationerna i Örebo helt utmärkt. De avspisar inte demonstranterna högdraget, utan är villiga att lyssna, utan att för den skull backa från sitt beslut att publicera bilden.

Statsministern ser lugn och bestämd ut. Uppgiften att utan större åthävor förklara att regeringen inte kan och inte får lägga sig i vad en enskild tidning publicerar, klarar Reinfeldt helt galant. Samtidigt som han informerar om hur det förhåller sig, utgår jag från att statsministern mycket bestämt påtalar olika regeringars ansvar för att inte svenska medborgare eller svensk egendom kommer till skada.

Rättsväsendets uppgift är att försöka identifiera den eller dem som hotar personer eller institutioner och om det är möjligt åtala och döma enligt de paragrafer som finns i brottsbalken.

I övrigt får väl demonstrationerna i Örebro fortsätta, så länge det känns meningsfullt för deltagarna. Det är så demokratin fungerar.


Vilka bör lämna landet?

30 augusti, 2007

Med anledning av protesterna mot publiceringen av en teckning där Muhammed avbildas som rondellhund, har bl a den kände folkpartisten Johan Pehrson yttrat sig och sagt, enligt Expressen: ”Vi lever i ett fritt land och den här publiceringen är inom toleransens gränser. De som har en annan uppfattning kanske ska fundera på att flytta.” Johan Pehrson inser snabbt att uttalandet kan tolkas som enbart riktad mot invandrare och han förtydligar: ”I Sverige står vi för vår demokrati, och tycker man inte om det så kanske man ska ta sig en fundering, oavsett om man är invandrare eller har bott i Sverige i tid och evighet.”

Vän av ordning börjar genast fundera över vad uttalandet egentligen säger? Vilka andra frågor än protester mot avbildningar av Muhammed som rondellhund, kan innebära uppmaning att flytta, oavsett om den som protesterar ”bott i Sverige i tid och evighet.”

I Sverige anser vi att det är ovärdigt en demokratisk stat att tillåta dödsstraff. Bör de som anser annorlunda och kanske också ger uttryck för sin åsikt, lämna landet?

Enligt vår grundlag är det en demokratisk rättighet att åtnjuta religionsfrihet. Det finns individer och organisationer som anser att religionsfriheten inte bör vara grundlagsskyddad. Bör individer med sådana åsikter snabbast möjligt söka sig till närmsta gräns?

I vårt demokratiska Sverige anser vi att människor på flykt skall kunna få en trygg fristad i vårt land. Vi vet att det finns organisationer och individer som kraftfullt protesterar mot den förda politiken. Borde de också packa sina resväskor och köpa en enkelbiljett till någonstans?

Johan Pehrson börjar inse, att han nog tagit i för mycket. Han uppmanar, innan de flyttar: ”Självklart ska de demonstrera, jag slåss ju för deras rättigheter att få göra det.”