Frågor utan någon speciell adress!

Den senaste tiden har jag lärt mig ett nytt politiskt begrepp – statsfeminism. Ofta framhålls Gudrun Schyman och Birgitta Ohlsson som statsfeminismens ärkebovar, som inte bara utsätter barnen för ovetenskapliga jämställdhetsexperiment, men som också riskerar att skada barnen psykiskt. För de påstådda experimenten lär skada barnens hjärnor. För mig som kristen är det anmärkningsvärt att jag så ofta möter kristna röster bland jämställdhetskritikerna.

I dagens SvD (tidningen håller på att bli mitt husorgan) möter vi två ungdomar, Elin Gerdin och Niklas Knutsson. Med mycket frimodig blick tittar de rakt in i kameran och ser fullt normala ut. De är den första kullen barn som ”utsattes” för jämställdhetspedagogiken på Tittmyrans dagis.

Efter att ha läst artikeln, kan jag bara säga: Björklund, släng dig i väggen med dina ordningsbetyg, kamp mot kepsar och mobiltelefoner! Läs och begrunda: ”Pojkarna upplevdes som ovanligt lugna och trevliga med ett välutvecklat språk och social kompetens. Samtidigt var flickorna frimodiga, självsäkra och kunde göra sig hörda i gruppen.”

När jag läste artikeln blev jag inte förvånad, utan den bara bekräftade vad jag redan ”visste.” Däremot fick jag återigen anledning att fundera över varför det bland kritikerna av jämställdhet finns så många kristna? För mig har frågan om jämställdheten aldrig varit en tros eller samvetsfråga, men det kan ju bero på mitt långvariga engagemang i sekulära miljöer.

Strider det på något sätt mot skapelseordningen om flickor spikar och hamrar tillsammans med pojkar eller om pojkar tillsammans med flickor lär sig laga mat?  Jag kan i och för sig se framtida teologiska problem om flickor lär sig hur man gör sig ”hörda i gruppen.” Det kan bli svårigheter med förståelsen av vissa bibeltexter. Hur ska kvinnor och män i framtiden förstå vad som menas med att kvinnorna skall underordna sig männen och inte prata och fråga i onödan i församlingen, utan fråga sina män hemma istället. Det blir inte lätt, för framtidens män kanske lärt sig, ända från förskolan, att tjejerna ofta har bättre svar än killarna och anser det naturligt att fråga kvinnor även om teologiska problem. Är det kanske därför vissa kristna grupper hävdar att staten inte får ha några mål om jämställdhet inom skolans område? Att sådana mål inte bara inkräktar på föräldrarätten, utan också är obibliska? 

Ett problem som jag mött, är kanske inte teologisk, men verkar sitta i ryggmärgen på varje liten femårig pojke. De är fullständigt rabiata fundamentalister! Kissa det gör man stående och hör sen! Det verkar höra till skapelseordningen!

Jag låter Niklas Knutsson 17 år få sista ordet:

– Om inte jämställdhetsdagis är en självklarhet när jag får barn så kommer jag faktiskt att bli förbannad. I sådana fall har vi ju snackat i minst 20 år utan att det har hänt något, säger han.

– Samtidigt tar det förstås tid. En del äldre är så fundamentalistiska och vill hålla fast vid de gamla könsrollerna. De kanske helt enkelt måste dö innan det kan bli någon riktig förändring, säger Niklas.