Ledande företrädare för kristenheten i Sverige har i DN fått en debattartikel publicerad under titeln: Är vi beredda att älska juden och muslimen?
Artikeln är självklart välskriven, hur kunde den vara annat, med sådana undertecknare? Det finns också i artikeln många exempel på hur judar och muslimer diskrimineras, men det dominerande intrycket är ändå, att det är min uppfattning om muslimsk och judisk slakttradition, som i grunden avgör om jag älskar juden och muslimen. Jag delar inte den uppfattningen. Inställningen är fullständigt absurd.
Inte blir artikelförfattarnas inställning mindre absurd när de skriver:
1938 införde riksdagen, efter påtryckningar från Nazityskland, ett förbud av religiös slakt för att försvåra för den judiska gruppen. Övriga Europa gjorde upp med denna diskriminering efter kriget, men i Sverige lever förbudet kvar med hänvisning till djurskydd, vilket försvårar livet för judar och muslimer.
Vad är det artikelförfattarna egentligen antyder? Att ”hänvisningen till djurskydd” enbart är ett fikonlöv för att dölja att vi i Sverige, som det enda land i Europa önskar diskriminera judar och muslimer? En sådan antydan bör på något sätt bevisas. När det gäller slaktmetoder har de genom åren förändrats, i stor utsträckning orsakad av opinioner och lagstiftning. I alla sådana strider har den första försvarslinjen varit, för alla dem som inte önskat hårdare lagstiftning, att djurskyddsföreträdarna varit naiva och fullständigt okunniga. Den öppna debatten har oftast visat att djurskyddsföreträdarna haft rätt och lagstiftningen har ändrats. Det räcker alltså inte med förklenande omdömen debattmotståndarna och tvärsäkra påståenden att kosher- och halalslakt är fullständigt skonsamma. Här vill jag se hårda fakta, för att ändra uppfattning. Det räcker inte med hänvisning vare sig till tradition eller religion. Artikelförfattarna är inga, vad jag vet, experter på biologi, djurs smärtnerver eller eventuell förmåga att känna ångest och dödsskräck. Därför är vare sig artikelförfattarna, präster, pastorer, rabbiner eller imamer i sig trovärdiga sanningssägare, när det gäller att bedöma olika slaktmetoders påverkan på djurs lidande. Tills dess det är klart förklarat av trovärdiga experter anser jag, att statens godkännande av Halalslakt efter bedövning är ett väl avvägt beslut och inte diskriminerande.
Jag är fullt medveten om, att jag försöker få en fullt omöjlig ekvation att gå ihop logiskt. Det finns ingen högre moral att yvas över, när vi anser att djuren är till för oss. Att vi diskutera vilka lidanden för djuren som är acceptabla, för att vi ska få tillgång till kött, är egentligen höjden av mänsklig hybris. Den hybrisen är också jag en del av. För några år sedan svarade Sindre, ett av mina barnbarn på en fråga från mig, varför han inte åt kött. ”Man dödar inte och äter sina kompisar!” Det svaret har morfar haft anledning att många gånger fundera över och varje gång komma fram till samma slutsats. Sindre har ju rätt! Jag har fortfarande inte klarat av att omsätta insikten i en levande praktik. Men handlingen kommer, det är jag helt säker på.
Om nu judar och muslimer i Sverige anser, att min inställning till kosher- och halalslakt visar, att jag inte älskar dem utan istället hatar. Då kan jag bara från djupet av mitt hjärta beklaga, men får acceptera känslan. Jag kan inte annat än stå för min ärliga övertygelse, att djurs rätt måste ibland ha företräde över våra upplevda mänskliga behov. Den uppfattningen har också stöd i vår gemensamma grund – skapelseberättelsen.
Däremot säger jag högt och ljudligt, och med stor ilska i botten, till Sven-Bernhard Fast, Caroline Krook, Peter Weiderud och Karin Wiborn med Grynets ord: Jag tar ingen skit från er!
Uppdatering: Läser idag idag i DN, att kosher- och halalslakt inte är förbjudet i Sverige, bara det sker efter bedövning.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Kosherslakt, Halalslakt, Judar, Muslimer, Djurskydd, Nazism, Diskriminering, Sven-Bernhard Fast, Caroline Krook, Peter Weiderud, Karin Wiborn, Grynet,
Tankar i natten 
Vad skriver du om ?
De tar upp ”Nazityskland” för att skrämmas, genom att använda argumentationsfelen ”guilt by association” och ”Reductio ad Hitlerum”.
Man ska tänka att eftersom skäktning förbjöds i Hitlers Tyskland så måste det vara fel.
Men i Hitlers Tyskland förbjöds även plågsamma djurförsök. Var det också fel? Där förbjöds också tobaksreklam och rökning i offentliga lokaler och spårvagnar. Måste vi tillåta det då? Där upptäckte forskarna sambandet mellan rökning och cancer, så därför måste påståendet att rökning kan ge cancer vara fel? Man införde barnbidrag, och den ”ondskan” har vi nu i Sverige.
För djurskyddet i dagens Sverige är det ovidkommande om Tyskland var föredömet eller inte. Om våra djur ska plågas eller inte har inget med händelserna under andra världskriget att göra.
Jag respekterar människors tro och vidskepelser, så länge de inte vill tvinga på dem på andra eller begår våld mot oskyldiga i deras namn. Det senare gör man genom att låta sin vidskepelse gå ut över oskyldiga djur.
[…] bloggare har kommenterat, med olika perspektiv, bland andra: Humanistbloggen, Tankar i natten och Alltid rött alltid […]
När en gris slaktas samlas den tillsammans med ett 40 tal andra i ett fålla, där de skadade och lemlästade (grisar äter på varandra under stress) därefter förs de en och en in genom en lucka i väggen till en small inhägnad ramp för en gris åt gången, upp ca 1.5 meter i luften där de sedan faller ner i en gaskammare som bringar dom till sömn, efter ca 30 sekunder tas gruísen ut, hängs upp i bakbenen och fraktas fram till förste slaktaren som i ett snitt skär halsen av grisen så att allt blod tappas ur, grisen är då död och fraktas vidare till skållning och vidare styckning.
Vid halalslakt gasas inte djuret utan hängs direkt upp och man skär halsen av det, det tar 6 sekunder för djuret att dö.
Ingen större skillnad alltså, så därför måste man ju som du gör Leo reflektera över det etiska i slakt för överlevnad och njutning.
”Om nu judar och muslimer i Sverige anser, att min inställning till kosher- och halalslakt visar, att jag inte älskar dem utan istället hatar.”
Låt oss konsekvent använda denna princip:
o Om man vill ha lägre skatter så hatar man S och V.
o Om man vill ha mer bidrag så hatar man M.
o Om man jobbar som slaktare (om nu halal eller ”svensk”) så hatar man vegetarier.
o Om man är yrkesmilitär så hatar man pacifister.
(Osv.)
Anders Bergström, jag upplevde det något jobbigt att komma åt ditt klipp. Krävdes registrering och lösenord. Inte värt besväret. Jag vill inte förmedla länkar, vars innehåll jag inte själv kontrollerat. Därför tar jag bort din kommentar.
Michael: Jag tror inte det är fruktbart att raljera. För det kan ju faktiskt vara så, att min inställning kan såra människor.Jag kanske inte kan göra något åt det, men jag kan och bör respektera känslan. Försöker jag minska eller ifrågasätta känslan har jag kanske aktivt bidragit till fördjupa motsättningen och försvårat en dialog.
När det gäller artikelförfattarna är det en helt annan sak. De pådyvlar mig en känsla för judar och muslimer jag inte har och de kan sägas kasta stenar omkring sig. Det går att argumentera för kosher-och halalslakt utan att påstå att de som är tveksamma till metoden inte älskar juden och muslimen.
”Det går att argumentera för kosher-och halalslakt utan att påstå att de som är tveksamma till metoden inte älskar juden och muslimen.”
Just det är min poäng: Den som reagerar för emotionalt och utan att tänka efter kan mycket väl dra den felaktiga slutsatsen att hat är involverat (framförallt när någon annan hävdar just detta). Genom att påvisa analoga och (hoppas jag) uppenbart absurda exempel kan också absurditeten i denna tro göras tydligare. (Jag har dock, tyvärr, vid flera tillfällen sett kommentarer som ”M hatar oss fattiga”.)