Den 19 juli skrev Carina Etander Rimborg i Posks valblogg ett blogginlägg ”Det var det här med partiernas inblandning.” I inlägget fanns en mening som gjorde mig och fortfarande gör mig brydd. Etander Rimborg skrev: ”Självklart är varje kyrkopolitiker politisk – det vill säga tar demokratiska beslut.” Vad är det meningen vill beskriva? Vilka är kyrkopolitiker? Jag är ersättare i fullmäktige i Bjuråker-Norrbo församling. Innebär det, att jag är kyrkopolitiker? Vid de få sammanträden i fullmäktige jag blir kallad till, beslutas det om att godkänna församlingens bokslut, beslutas om ansvarsfrihet, godkänna budget och förslag till församlingsinstruktion. Ofta får jag hoppa in och ersätta någon frånvarande ledamot och deltar då också i besluten. Besluten i fullmäktige tas i demokratisk ordning. Majoritetens mening blir också beslutet. Är det innehållet i besluten, som gör besluten till politiska beslut eller är det de demokratiska formerna för besluten?
Om nu våra demokratiskt fattade beslut, om församlingens bokslut, gör mig till kyrkopolitiker och besluten till politiska beslut. Då ställer jag mig frågan. Är förtroendevalda i våra frikyrkor också kyrkopolitiker? Om inte? Varför då? Tar de inte demokratiska beslut? Det skulle vara intressant om någon kunde berätta, om förtroendevalda i Evangelisk-Lutherska kyrkor globalt, också har självbilden av att vara kyrkopolitiker.
Kyrkorådet i Bjuråker-Norrbo församling har tagit det mycket lovvärda beslutet att församlingen, i samarbete med Kristna fredsrörelsen, skall bli en församling för fred. Om ett par veckor startar en studiecirkel i församlingen ”Jesus och ickevåld.” Trots att beslutet och studiecirkeln har en politisk dimension, innebär det inte, att vare sig kyrkorådets ledamöter och vi cirkeldeltagare, är politiker i allmänhet eller kyrkopolitiker. Kyrkan är inte någon statlig institution, trots att många, något patetiskt, jämför kyrkomötet med Sveriges riksdag. SvK bör jämföras med andra folkrörelser i landet. När jag var fackligt förtroendevald skulle jag ha blivit mycket förvånad om någon kallat mig ”facklig politiker”, trots att många av de beslut jag var med och fattade, hade politisk påverkan som mål.
Alla kyrkans nomineringsgrupper (som en nomineringsgrupp, ÖKA, vill byta namn på, till partier) skapar inga förutsättningar till enhet, utan bidrar enbart till ökad splittring. Varje grupp, som vill få sina medlemmar valda, måste förstora varje liten praktisk eller teologisk åsiktsskillnad, för att motivera att just de skall bli valda. Tacka vet jag modellen (om den inte ändrats sen jag var aktiv) inom Metall. En månad före årsmötet kallades till nomineringsmöte. Vid det mötet ägde varje medlem rätt att nominera kandidater till skilda uppdrag. På årsmötet valde medlemmarna de de ansåg lämpligast till alla uppdragen. Årsmötet valde också representanter till Verkstadsklubbens representantskap. Verkstadsklubben i sin tur hade ett nomineringsmöte före årsmötet, där kandidater nominerades. Vid årsmötet valdes en styrelsen och representanter till avdelningens representantskap. Det kan förekomma medlemsomröstning vid val av kongressombud. Handels har den modellen, men då är valen fortfarande helt personliga. Trots att det givetvis förekommer fraktioner och grupperingar, så är de för det mesta informella och påverkar valresultatet indirekt. Modellen skulle passa, som hand i handske, Svenska Kyrkan. Modellen skulle också innebära, att församlingen blir den reella basen i kyrkan och inte bara i högtidstalen. Finns det någon nomineringsgrupp som verkar i min föreslagna riktning? Den nomineringsgruppen skulle jag kunna tänka mig att rösta på.
En ytterligare vinst med modellen vore, att SvK skulle slippa finansiera nomineringsgrupper och deras verksamhet. SvK skulle som Metall utbilda sina förtroendevalda från nyvalda till mer avancerade fortbildningar. Utbildningarna var anpassade till skilda förtroendeuppdrag, men också mer allmänna och generella. Jag vet eftersom jag gått de flesta stegen på Metalls kursgård Skåvsjöholm. Metall har en egen studieorganisation på alla nivåer och ett samarbete med ABF för breda medlemsutbildningar från vilka nya förtroendevalda kan rekryteras. Metall behöver inte vara beroende av att någon annan utbildar dess egna medlemmar. Det finns goda modeller för kyrkan att plagiera, om bara viljan och modet finns.
Tankarna ovan är inte nya. Den 14 mars i år skrev jag om att inte vara valbar till förtroendeuppdrag i kyrkan. (här)
Tankar i natten 
Nej tankarna är inte nya. Jag bloggade också om dem här http://gunvorvennberg.blogg.se/2012/june/om-karleken-var-statsminister.html Jag är med i Frimodig kyrka och den nomineringsgruppen är systemkritisk och mot partipolitiseringen. De flesta som jag diskuterat frågan med pläderar för personval och indirekta val, d v s församlingen som bas, även om det förmodligen inte skulle gynna dem själva. Men eftersom Frimodig kyrka inte har någon partipiska utan just organiserar människor som tillåts tänka själva, så kan jag ju inte 100% garantera att alla håller med mig om den lösningen, även om vi alla ser problematiken. ”Det verkliga alternativet i kyrkovalet” är inte bara tomt prat från Fk håll utan en realitet. Du är varmt välkommen du också om du vill! Några andra hjärtefrågor är att kyrkfolket måste få komma till tals och lekfolket bemyndigas, samt sist men inte minst att den kristna bekännelsen ska vara frimodig och kyrkan vara kyrka.
Gunvor, det var ett mycket välskrivet och genomtänkt inlägg du länkade till. Efter vad jag förstår är vi nog helt eniga. När det gäller den vänliga inbjudan, så tror jag inte att jag nappar. Det känns ända in i märgen – inte en organisation till! Jag skulle bli tvungen att ta initiativet själv här i Bjuråker-Norrbo och det skulle jag inte orka med.
Jag håller helt med, POSK håller på att partipolitiseras i sitt tänkande, en skrämmande utveckling för denna grupp med den tradition de har.
Om man som partipolitiskt obunden grupp accepterar tanken att det är politik (polis=stad) vi håller på med så sjunker hoppet om goda samtal och sunda beslutsvägar i kyrkan.
Heja Holtter!
Staten kan bedriva kyrkopolitik, vilket den också gör, genom bl. a lagstiftning.
Kyrkan skall sprida evangelium och värna om de svaga och utstötta i samhället. Den verksamheten kan ge politiska effekter, men det gör oss inte till politiker.
Tack för den uppmuntrande kommentaren, Rudbeckius.
Leo: Finns det kyrkans väl eller liknande opolitisk grupp i din församling som framgår av nästkommande inlägg så finns det ingen anledning att bilda Fk-nomineringsgrupp lokalt. Fk har många medlemmar och representanter på sifts- och nationell nivå som är med i sådana grupper i församlingarna. Detta hindrar ju inte medlemsskap i Fk och att man röstar på/pläderar för Fk i valen till stiftsfullmäktige och kyrkomötet.
Däremot är Socialdemokraterna stenhårda (liksom när det gäller kyrkans väl misstänker jag) så det är oförenligt med ett politiskt engagemang i samhället inom socialdemokratin – jag har själv blivit ombedd att sluta för att undvika uteslutning. Detta är ytterligare ett argument mot partipolitiseringen. När annars förhindras en religiös riktning från att delta i det demokratiska arbetet i samhället (socialdemokratiska evangelisk-Lutherska svenskkyrkliga) bara för att de vill engagera sig i sin kyrkas styrelse?. Socialdemokraternas kyrkopolitik kan inte sägas rikta sig till denna grupp – ändå förväntas de vara lojala med partilinjen.
Du har helt rätt Gunvor. Vid senaste valet representerade jag ÖKA i stifts- och kyrkomötesvalen och Kyrkans framtid här i Bjuråker-Norrbo. Jag vet inte hur det blir nästa år.
Problemet är egentligen inte på det planet. Jag upptäckte i ÖKA att enigheten var begränsad till ämbetssynen och samkönade äktenskap. När vi kom in på lekfolkets roll, eller synen på sociala frågor, då fanns ingen gemenskap längre. Jag hade att välja mellan ett ständigt diskuterande eller att lämna. Jag valde det senare. Jag är övertygad om att det skulle bli samma sak i FK. (intressant förkortning. Jag var oerhört aktiv i en liten kommunistisk organisation på 70- och 80-talen som hette förbundet Kommunist. Förkortades ofta FK)
Alla organisationer har sina hjärtefrågor och då sprider det sig gärna en tyst iskyla, när hjärtefrågorna utmanas.
Efter många aktiva år i S, vet jag hur svårt det är. Om jag varit kvar i partiet 2009, då skulle jag blivit utesluten. Jag betalade sista medlemsavgiften 2004.
Fk har ingen enad syn i ämbetsfrågan mer än att det måste vara möjligt att vara oeniga, i Sv k likväl som i Fk. Däremot gick ju Fk till val på ett bevarat äktenskapsbegrepp förra valet.
Jag har förstått av FK:s hemsida, att det förhåller sig så som du skriver. Det är ju lite så jag menade, när jag i ett blogginlägg beskrev den frontförskjutning jag gjort. Huvudmotsättningen i kyrkan gäller inte ämbetsfrågan. När det gäller synen på äktenskapet har jag också noterat att FK och jag har skilda uppfattningar. Den motsättningen har jag inga problem att hantera, så länge vi inte finns inom samma organisation.