Göran Skytte tar i sin senaste kolumn upp frågan om ondskan. Innehållet är intressant och tänkvärt om man bortser från den sedvanliga slängen åt 60-talsvänstern. Jag delar Skyttes uppfattning att det är olyckligt att vi inte vill tala om ondskan. För min egen del är jag helt övertygad om att ondskan existerar som en självständig och destruktiv kraft, som på olika sätt utnyttjar våra svagheter, för att få oss att ta del av onda handlingar eller att vända oss bort för att slippa se onda handlingar. I den bemärkelsen utnyttjar ondskan både grupper av människor och enskilda.
Visst går det att håna en kristen vänster, som på 70-talet hävdade att: ”Det är inte människorna som är onda, det är strukturerna.” Men om Skytte stannar upp ett tag och tänker efter. Är påståendet i grunden så enormt felaktigt? Vi behöver inte se strukturer som något övergripande och stort. Det finns ju också sociala strukturer, som påverkar oss som individer. Om jag förstått det jag läst och hört rätt, så är det t ex mycket vanligt att pojkar som sett pappa slå mamma i sin tur slår sina fruar. Ondskan utnyttjar den lille pojkens förtvivlan och får honom att begå onda handlingar som vuxen.
Jag förstår inte Göran Skyttes tankegång, att vi som samhälle skulle stå mindre handfallna inför, ”Mordet på Engla. Den till det yttre gode medborgaren Fritzl i Amstetten. Modern i en sydtysk borgerlig idyll som dränkte tre nyfödda barn, slog in dem i plastpåsar och lade dem i frysen.”, om vi bortsåg från strukturella eller psykologiska orsaker bakom den individuella ondskan. Skulle utgången i alla dessa förfärliga fall ha blivit annorlunda, om samhället och staten haft insikter om den personliga ondskan?
Kolumnen skulle vunnit i klarhet om Göran Skytte varit något tydligare på den här punkten. För egentligen ser jag inte vad han polemiserar emot. Skytte skriver: ”Jag tror att människan har en god sida. För den som tror på godhet, blir tron på ondska, dess motsats, en logisk slutsats. Vi kan inte tänka oss ljus utan mörker. Tron på ljus och godhet leder också till medvetenhet om ondska och mörker.” Jag kunde ha skrivit de citerade meningarna och gör dem helt till mina egna. Insikten om min egen förmåga till både godhet och ondska (ofta samtidigt) innebär att jag ser samma förmåga hos min nästa. Det gäller att hitta vägar att stärka det goda och försvaga det onda. Vi kristna har ju budet från Gud som säger att vi ska hata synden, men älska syndaren. I den strävan har vi stor hjälp av kunskaper i psykologi, beteendevetenskap och sociologi. Människor föds inte onda – de blir onda.
Läs även andra intressanta bloggar om: Göran Skytte, Godhet, Ondska, Amstetten, Fritzl, Engla, Kristen vänster, Psykologi, Sociologi, Beteendevetenskap
Tankar i natten 
”Människor föds inte onda – de blir onda.”
Det är nog här som du och Skytte skiljer er åt. Tror helt säkert att Skytte har läst Psaltaren 51 där det står i vers 7: ”Se i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv”.
Visst kan strukturer vara av ondo. Men de som kritiser påståendet ””Det är inte människorna som är onda, det är strukturerna” menar att det faktiskt är människorna som är ondo. Romarbrevet 3:23 säger :”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”.
Jag vet inte var i bibeln det står att man föds god eller att man först senare skulle bli ond.
Det är på grund av att människorna i grunden är onda/vända bort ifrån Gud, som de onda strukturerna uppstår. Sedan ser ondskans uttryck lite olika ut i olika männsikors liv, men det förtar inte de bibelställen jag tagit upp.
Man får inte glömma bort att om ingen är ond, då har Jesus dött förgäves. Då behövs det ingen förlåtelse, men ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare” Rom 5:8.
Du har rätt i den meningen att jag, du och Skytte är onda människor, men jag tror inte att Skyttes kolumn handlade om det. Han verkar skilja mellan sin egen, din och min ondska från t ex ondskan hos Fritzl.
Trots att vi är onda, blir de flesta av oss inte mördare eller våldsverkare. Inte heller skulle de flesta av oss kunna så där rakt av tortera någon. Det är den ondskan det finns psykologiska, beteendevetanskapliga och sociologiska förklaringar till. Ett barn föds inte till mördare. Ett barn föds inte till en Fritzl. Ett barn föds inte till en hustrumisshandlare.
Bonhoeffer skrev på sin tid, då ondskan var monumental, att det naturliga inte är att slå sin granne på käften, utan det naturliga för människan är att böja sig ner till någon som ramlat på trottoaren och erbjuda hjälp.
Eftersom Jesus dött för våra synder, så torde det vara en kristens plikt att bekämpa alla onda strukturer som förvrider människors känslor och förleder dem till onda handlingar.
Det blir enklare att förklara den värld vi lever i om vi utgår från att hela världen och alla människor är i grunden onda och då menar jag inte i första hand hand våldsverkarna. De har redan sitt ok att bära i och med att de vänt sig eller bejakat det onda. Nej, ondskan är mer sofistikerad än så, det är snarare den känsla av likgiltighet som infinner sig hos många människor. Man vet eller anar att något inte stämmer men undviker att agera eftersom det inte direkt berör en själv. Därav de allt för vanliga kommentarerna, ”vi visste ingenting”, ”vi kunde aldrig tro att det var så illa”, ”vem kunde tro det om honom” etc. Likt gnuerna på savannen betar vi lugnt vidare trots att vi ser kamraten bli uppäten, för när vilddjuret valt ut sitt offer går vi fria för den här gången.
Godhet/onska är den naivas sjuka syn på verkligheten. Alla dess värde är subjektiv. Vi skapar dom själva.
Oavsett om godhet eller ondska är subjektiva föreställningar, hermanubis, vill jag vara naiv nog att hoppas på att mänskligheten väljer godheten som sitt subjektiva mål.
Monica, du gör en hyfsat bra analys över vårt kollektiva medvetande och handlande. Vi är nog inte i sig onda, men ofta är vi oerhört fega. Jag vet inte hur många gånger genom åren jag tänkt – ”jag borde ha sagt eller gjort något.”
[…] 10/5 “Personlig ondska är en realitet“. Följ också Anders B Westin och Tankar i natten när de resonerar om […]
Om man ska tro NT:s berättelser och undervisning så tycks ondskan både sitta i strukturerna och i människorna. Jag menar tex att politiska maktstrukturer ingår i det paulinska begreppet ”makterna” (tex Kol, Ef). Berättelserna om hur dom politiska makterna förföljer det Gud gör (i form av Jesus och sedan hans efterföljare), visar väl också att ondskan sitter i strukturerna (också). Satan beskrivs i frestelseberättelsen som den som har världens riken i sin hand. Osv
Människan är en slav under dom destruktiva krafter och makter som intagit världen. Vi har blivit slavar eftersom vi ville bli som Gud. Fria blir vi inte, som jag ser det, förrän vi vänder oss bort både från vår egen ondska och från den strukturella ondskan. Jag ser inget behov av att (som Fredrik?) spela ut det ena mot det andra.
Jonas, som vanligt är du både klok och allsidig. Möjligen skulle jag betona, att det nästan inte går att bli ”fri” för vår egen ondska, utan vi får, som Paulus och Luther säger, vända oss till Jesus och lita på att vi är förlåtna.
LeoH. Jag tror vi faller tillbaka i ondskan ofta och därför behöver be om förlåtelse många gånger. Men jag tror också att genuin förändring är möjlig och att vi inte behöver vara förtryckta av vare sig onda strukturer eller ”den gamla människan”, det går att leva fritt. Men det är möjligt att du är mer luthersk än jag när det gäller detta…
Du har helt rätt i, att jag i den här frågan är ortodox lutheran:-)
[…] Martin Grann, av teologen och prästen Annika Borg, och krönikören Göran Skytte. Intressant har Tankar i natten bloggat om […]
För mig som troende (liksom skytte) är ondskan en realitet.
Jag har sett den drabba närstående och dess nylle är inte vackert.
Pierre Hallsten
http://www.elorama.se