IKEA-morden: var det verkligen bättre förr?

Jerlerups blogg är helt suverän. Jag vet inte hur ofta jag gjort en ilsken runda i huset efter att ha läst hans senaste blogginlägg, men å andra sidan har jag lika ofta gjort en glad liten runda i huset, när jag läst något som Jerlerup skrivit. Det är väl så en levande och utmanande blogg ska vara.
Håll till godo. En mycket tänkvärt blogginlägg. Läs för allan del statestiken han länkar till.

Sverige är inte världens navel!

Min mamma är lite lustig ibland. Hon anser att Sverige blivit så våldsamt på sista tiden. När hon ska beskriva sitt ”utopia” är det den fredliga tiden då hon var 12-16 år gammal. Då var världen fredlig anser hon, inga krig och inga grymheter och det skedde inget våldsamt i Sverige. Hon föddes 1927. Alltså kan ni själva räkna ut att det var mellan 1939 och 1943…

Debattören Patrik Engellau lider av samma problem som min mamma. Han har en artikel i Det Goda Samhället om IKEA-morden där han drömmer sig tillbaka till ett idealt utopia. Sverige förr var ett lugnt och tryggt ställe enligt honom. Ett ”där man kan lita på myndigheter, man kan lita på media, där det som står i tidningen är sant, där det visserligen förekommer ljugande skojare bland makthavare, men där de snart avslöjas och den goda ordningen återupprättas… Ett ställe där man kunnat lita på…

View original post 508 fler ord

3 kommentarer till IKEA-morden: var det verkligen bättre förr?

  1. Thorsten Schütte skriver:

    Visst, statistiken visar att våldet snarast minskar. Men ändå, kanske irrationellt, känner jag som ”skötsam” invandrare vrede och frustration när mindre skötsamma förstör ”ackorden”, ungefär som jag blir vansinnig när ”min” diagnos Asperger sätts på våldsförbrytare. Och jag bor ju i Västerås, så det känns nära, min fru och jag var på IKEA i somras,

  2. LeoH skriver:

    Jag tror det är viktigt, att bearbeta bort skamkänslor för vad andra, utanför din kontroll tar sig före. Jag minns hur mina föräldrar skämdes när finländare gjorde mindre välbetänkta saker i Sundsvall på 50-talet. Jag vet inte hur många gånger jag sa till mamma att varför ska vi skämmas, när inte svenskarna skäms när svenskar gör värre saker?
    Däremot är det helt rätt att vi delar sorgen med de drabbade, oavsett förövarens nationalitet.

  3. Thorsten Schütte skriver:

    Ja, det är viktigt att bearbeta skamkänslor, inte ta på sig ansvaret för något man inte rår för. Och vi tyskfödda är ju dessutom dömda till att leva under Hitlers skugga, länge än, tyvärr…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: