När jag skrev, inspirerade av en ledare i Dagen, mina inlägg: Staten drar korset i smutsen och Vem har rätt? Soile Lautsi eller Silvio Berlusconi? stötte jag på nedanstående mening i ledarartikeln. Jag har nu funderat kring meningen i några dagar och vet inte riktigt hur den bör tolkas. Får väl testa. Alltid är det väl någon som anser sig manad att undervisa en fåkunnig. Så här skrev Thomas Österberg:
”Det är tänkvärt när Ove Bring, professor emeritus i folkrätt uttrycker att domen i Europadomstolen har etablerat en ny princip: ”Rätten att inte bli förnärmad”.
De senaste åren har heltäckande klädsel för kvinnor upprört allt större grupper i Europa. Antalet kvinnor, som bär heltäckande klädsel är mycket litet. Så få, att det är svårt att riktigt förstå upprördheten. Det mesta av kritiken bottnar, det är min fasta övertygelse, i en islamfientlig inställning, trots alla fikonlöv om värnandet om kvinnors rätt och terroristhot. Jag får jag acceptera, hur obegripligt det än är för mig, att människor är upprörda och känner sig både förnärmade och kränkta av dessa fåtaliga burkaklädda kvinnor.
Problemet för alla dessa kränkta och förnärmade medborgare, i skilda europeiska länder, är att de inte har någon rättslig instans att gå till med sina kränkta känslor. Känslorna baseras, i de flesta fall, inte på någon personlig erfarenhet eller kunskap, utan det har funnits politiska krafter, som medvetet manat fram känslorna. I de flesta länder i Europa finns dessa politiska krafter, vars främsta måltavla är muslimerna och den påstådda islamiseringen.
Det nya, som tillkommit de senaste åren, är att de etablerade politiska partierna runt om i Europa, medvetet börjat spela på de antimuslimska känslorna bl. a för att dölja sin oförmåga att lösa ländernas politiska och ekonomiska problem. Nu senast i Frankrike. Nationalförsamlingen tog beslut i går om ett förbud mot heltäckande slöja. Beslutet innebär inte, att Frankrike på något sätt närmat sig en lösning på, vare sig de ekonomiska problem landet har eller att alla de politiska skandalerna, vi läser om varje dag, skulle försvunnit. Allt kvarstår, men det politiska etablissemanget har visat handlingskraft. Det är många länder som är inne på samma lösning. Belgien har som Frankrike tagit ett liknande beslut. Många andra länder Europa diskuterar eller planerar liknande beslut bl. a Italien.
Om besluten vinner laga kraft, uppstår intressanta juridiska frågeställningar. Då kommer med all säkerhet många, förhoppningsvis alla, som omfattas av beslutet vända sig till Europadomstolen och hävda att länderna kränker deras mänskliga rättigheter. Det skall bli intressant att läsa vad professor emeritus folkrätt Ove Bring och ledarskribenten på Dagen Thomas Österberg kommer att skriva i den situationen. Kommer de att bemöta kvinnorna lika föraktfullt, som de gör med Soile Lautsi och tala om ”rätten att inte bli förnärmad.”
Frågan om mänskliga rättigheter är inte så svårt, som många vill göra det till. Frågan om jag eller någon annan blivit kränkt, är inte något som en majoritet kan avgöra. Det spelar ingen roll om 75 % av fransmännen anser att ett burkaförbud är berättigad. En demokratisk stat skall inte stifta lagar som inskränker religionsfriheten. Den majoritet som anser sig förnärmade av burkaklädda kvinnor får finna sig i, att de kvinnorna befinner sig i det offentliga rummet. Jag behöver inte förstå bruket. Bristande förståelse hos majoriteten är inte något skäl, att kränka någons mänskliga rättigheter.
Lika lite som staten inte skall inskränka minoriteters rätt, att få praktisera sin religion, så skall staten inte ensidigt gynna en religiös eller politisk uppfattning, oavsett om en majoritet av befolkningen omfattar uppfattningen. Det är den här tolkningen Soile Lautsi åberopade, när hon gick till Europadomstolen för att få stöd. Hon menar, att den italienska staten inte erbjuder henne och hennes barn en neutral skola, utan enbart en kristen skola. Det är bara att acceptera. Hon har rätt!
Jag väntar med spänning på Europadomstolens slutgiltiga dom när det gäller krucifix i kommunala skolsalar i Italien. Tänk om domstolen ger Berlusconi rätt. Krucifix är inte en kristen symbol! Undrar om domstolen verkligen vågar sig på ett sådant vågstycke?
Givetvis väntar jag med lika stor spänning på Europadomstolens framtida domslut vad gäller burkaförbudet. Undrar verkligen om domstolen värnar mer om fransmännens rätt, att se någon ögonen, än om en religiös, om än udda, praktik. Jag tror, eller rättare sagt, jag är övertygad om att Europadomstolen kommer att genomskåda den antiislamistiska grunden för lagstiftningen och ge kvinnorna rätt.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Frankrike, Nationalförsamlingen, Burka, Islam, Mänskliga rättigheter, Europadomstolen, Ove Bring, Italien, Berlusconi, Krucifix, Soile Lautsi
Tankar i natten 
En sak som aldrig kommer upp i dessa debatter att dessa kvinnor i princip kräver livslång försörjning för vem vill anställa någon som ser ut som ett svart spöke. Dessutom får skattebetalarna antingen stå för alla sjukdomar de drar på sig eller förse dem med livslång medicinering av D-vitamin. Ett vitamin som bildas vid solbestrålning. Deras ofta mörka hud försvårar upptaget sedan burka ovanpå det – helt omöjligt för solen att tränga igenom
”…kvinnor som ertappas med att vara klädda i burka eller nikab kan dömas att böta 150 euro. Män som tvingar sina hustrur eller döttrar att bära burka kan dömas till böter på upp till 30.000 euro och ett års fängelse.”
Det där torde väl ändå göra det rätt uppenbart att det inte är kvinnorna som valt det själva dom är ute efter (finns dom?) utan männen som tvingar skiten på kvinnor?
I vilket fall som helst så anar jag en hel hög problem bakom hörnet med en sådan lagstiftning, som att dessa män förmodligen kommer tvinga kvinnorna att inte gå utanför dörren istället vilket inte är bättre det, men så mycket svårare att komma åt.
Jag tycker i och för sig att det är helt fel att jämföra alla symboler. Det är ju inte för att burka är muslimsk som man förbjuder den utan för att man inte kan se vem det är man möter. Det kan ju vara en utklädd terrorist.
Det är alltså två olika saker man diskuterar, seder som är tveksamma rent praktiskt/demokratiskt och säkerhetsmässigt respektive symboler som bara talar om att man tror på något.
Om de senare förbjuds så är det ett direkt flagrant religiöst förtryck.
Burka däremot kan inte ens ses som en rent religiös sed utan som en kulturell.
Jag håller med dig Leo om det tvivelaktiga i att män som inte annars är kända för att kämpa för kvinnors rättigheter plötsligt när det gäller allt muslimskt vill förbjuda kläder och strida i Afghanistan. Jag betackar mig för dylik ”hjälp”. Men som varandes kvinna och feminist har jag svårt att se det oproblematiska i att några få kvinnor i väst bär heltäckande kläder för att dölja sina kroppar. Som bilden jag la på min blogg som kom från Dagen, med en kvinna som tillochmed bär handskar för att ingen del av huden ska bli synlig – det är ju en kommentar till mina nakna händer och min nakna hud.
När jag gick från biblioteket häromdagen i kortkort kjol och tunn nästan genomskinlig blus passerade jag på ett ställe en reklamaffisch med bilden av en kvinnas kropp i silkesunderkläder. Bilden var beskuren under huvudet. Hon har en torso med stora bröst och smal midja, i jätteformat på öppen gata. Precis då kom en av de där porrbilarna förbi på gatan, de där med trekantigt tält med bilder på striptease som åker runt stan för att göra reklam för något ställe. Jag tänkte på hur jag som liten flicka, kanske tio elva år, trodde att det var kvinnor inuti tältkonstruktionen på flaket. Jag minns hur jag och min kompis fnissade. Vi vämjdes inte, eftersom vi är uppfostrade i ett samhälle med idén om mannens norm, utan vi fnissade för att sex var något pinsamt och förbjudet.
Där på gatan förvandlades min kropp i värmeböljan från att vara min kropp till ett objekt som kunde ställas bredvid de halvnakna kvinnorna på bilderna och vägas och mäts och jämföras och betittas. I bästa fall stannar det vid att jag själv tänker några nedvärderande tankar, eftersom kvinnan i underkläder var så mycket vackrare och perfektare och så vidare, i värsta fall – och det hände inte så få gånger på stan särskilt när jag var yngre runt fjorton år, vuxna kvinnor ger de sig inte på – så tar sig män rätten att öppet värdera mig och min kropp som det objekt det alltså är i det offentliga rummet.
Så går det till. Jag vill inte att någon av dessa extremer av kvinnoobjektifiering ska normaliseras eller försvaras som något som är gott för kvinnan.
Jag förstår inte burkan, men det mycket i tillvaron jag inte förstår.Självfallet är är burkan ett manspåfund på samma sätt som objektifieringen av kvinnokroppen.
Det viktiga är att inte med tvång försöka ändra människors uppfattning. Det innebär ofta en kränkning.
Jag håller med Lelle, i det här fallet så förbjuds inte burkan därför att den är muslimsk utan snarare fér att det är en kulturell sed som används för att begränsa kvinnans rätt i samhàllet Jag tyker inte heller att burkan kan jämföras med krucifix eftersom ett krucifix är en religiös symbol som bärs av många kristna, särskilt katoliker, till skillnad från burkan som framförallt används på landsbygden i Pakistan och Afghanistan. I de flesta andra muslimska länder används den inte.
Bra skriver LeoH.
Håller med dig. Vi kan inte ha lagar som gör att ingen enda människor någonsin kan komma att känna sig förnärmad. Då skulle vi till slut inte kunna lämna våra hem, eller ens ha sådana för mitt hem kan ju också förnärma någon, fel gardiner exempelvis (många som irriterar sig på sådant även om man inte tror det).
Hmm: Jag förstår inte riktigt vad din fundering om kultur eller religion har med frågan att göra. Visserligen är burkan en extrem sed bland muslimer, men seden är ändå religiöst motiverad. Om det är så att lagstiftarna menar sig skydda kvinnorna som bär burka, varför är det kvinnorna lagstiftaren bestraffar? Märkligt att ge sig på ett offer med böteslappen!
Jag jämställer inte heller burkan med krucifix. Utan försökte visa på hur resonemanget borde gå när det gäller mänskliga rättigheter. Det är inte upp till en majoritet att hävda: ”vi bryter inte mot någons mänskliga rättigheter, när de inte får praktisera sin tro eller när de måste praktisera vår.” Det är där krucifxet kommer in. Den är som du säger en kristen symbol och borde därför inte genom lag pryda väggarna i kommunala skolors klassrum.
Tack Kerstin! Jag tror inte du riktigt förstår hur mycket jag värdesätter dina omdömen!
Nuda veritas
Shadi Ghadirian was born in 1974 in Tehran, Iran. She is a photographer who continues to live and work in Iran. Ghadirian studied photography at Azad University (in Tehran). After finishing her B. A., Ghadirian began her professional career as a photographer. She says that ”quite by accident”, the subjects of her first two series were ”women”. [1]
After finishing college, Ghadirian was inspired to make work reflecting what she saw as the duality and contradiction of life.[1] Her Qajar Series (1998-2001) consists of small studio portraits of women dressed in the nineteenth-century Qajar style. Many of the women photographed are Ghadirian’s friends and family [2] The backgrounds of these portraits resemble those found in photographic studios of that period.
http://www.photography-now.com/artists/K11911.html
http://www.saatchi-gallery.co.uk/
[…] bloggare som skrivit om burkadebatten hittar ni här, här , här och här. En aftonbladet-artikel hittar ni här. DN har skrivit om det här och här och i denna […]
LeoH:
Tack för de vänliga orden, jag kan inte annat än returnera dem.