Open Doors årliga rapport om förföljelser av kristna runt om i världen är ingen munter läsning. Situationen har inte förbättrats från förra året, utan läget för våra kristna trossyskon har rent av försämrats. visar att Bjuråker-Norrbo församling tog ett riktigt beslut när vi den 1 januari beslöt att fortsätta att be, som vi gjort under 2014, för våra förföljda kristna systrar och bröder.
Som en aktiv lekman ansåg jag att det var av stort intresse, att del av av Svenska kyrkans planerade aktiviteter med anledning av rapporten. Sagt och gjort jag tog mig till Svenska kyrkans hemsida och vad hittar jag väl där? Så här svarar Svenska kyrkans internationella chef, Erik Lysén på kritiken, att kyrkan inte höjer sin röst i protest mot förföljelserna av kristna runt om i världen: ”Vi tror mer på dialog än på att skrika högt.” Må så vara, men då inställer sig frågan, hur ser Svenska kyrkans dialog ut med regimen i Nordkorea eller med IS och Boko Haram, för att ta några exempel? Trots att Svenska kyrkan inte vill skrika, borde det väl ändå exemplen på dialogen vara synliga och tydliga. Hoppas att våra förföljda kristna trossyskon får rapporter om hur deras förföljare reagerar och svarar på Svenska kyrkans försök till dialog. Strategin att inte skrika har i vart fall från min horisont sett inte lett till några mätbara förbättringar.
Läs även andra bloggares åsikter om Open Doors, Svenska kyrkan, Erik Lysén
Tankar i natten 
Man borde väl ha gjort något slags konsekvensanalys kanske? Eller är det bara en fråga om aggressionshämning? Jag har hört om det där med att vända andra kinden till, men kan man inte åtminstone få säga: LÄGG AV!!!
Svenska kyrkan gör en felaktig diplomatisk bedömning, det är min fasta övertygelse. Vad värre är, kyrkan försöker gömma kristnas utsatthet.
Ja, det är ju om någon slår MIG på kinden jag ska vända den andra till, inte om någon gör det mot en annan. det här är bara feghet jag kokar av ilska när jag löser det där meseriet!
Jag tyckte verkligen inte om Lyséns svar. En von oben-attityd som ångade av ”det där vet du inget om”. Dessutom tycker man att omsorgen om de kristna syskonen borde vara mycket större än att man bara inordnar dem i gruppen ”troende”.
Men som vanligt förminskar Svenska kyrkan sina kritiker. Det är så tråkigt!
Du har så rätt så, Björn!
Jag höll på att missa din kommentar Alma-Lena. Jag håller helt med dig i din ilska!
Bra rutet mot Erik Lysén. Svenska kyrkan ryter inte.
Inte mot utsortering och avlivning av foster med Downs syndrom heller. 9 av 10 ”upptäckta” avlivas nu, läste jag. Snart dansk nivå på rashygienen. När ska vi fara och skramla med nycklar, Leo m fl? (Nu när samvetsfrihet för barnmorskor inte ens fick utredas).
Vi borde träffas och planera för en mobilisering i frågan.
Ja, välkomna hit i stöket på Skogvaktargatan 3. Siste januari? Kaffe med dopp kl 14? Tror du vi kan få biskopen att bryta tystnaden (jfr ovan) och komma till nästa landstingssammanträde? Bra vore om vi uppträdde med blandade kön, åldrar och kromosomantal…
Sista januari går inte. Jag tror det är viktigt, att vi blir hyfsat många, vilket också krävs för att vi ska få den blandning som du beskriver.
Det känns ledsamt med många av SvKs ställningstagande och uttalanden under en lång tid nu.
Kyrkan som en gång ”tillhörde” Herren tillhör numera människor känns det som. Ändå finns det många präster och andra anställda som kämpar för att bevara tron och Guds ord. Låt oss därför be för SvK och de goda krafter som finns där.
Låt oss också be för Open Doors, de som jobbar inom org och de som de hjälper
Med vänlig hälsning M