När jag såg dig i slutet av Uppdrag gransknings program ”Bögbotarna” var du sammanbiten och fördömande mot de präster som blivit utsatt för en fälla. Du menade att de bröt mot fattade beslut av kyrkomötet. Med den inställningen gav du legitimitet åt programmet, som programmet självt inte klarade av att visa tittarna. Mig veterligen har inte kyrkomötet beslutat om en samtalsmanual för präster och diakoner, som de ska följa vid bikt eller själavårdande samtal. Som en lekman upplevde jag att prästerna bemötte Calle med stor respekt. Det fanns inte en tillstymmelse till vare sig dömande eller skuldbeläggning. Inte heller erbjöd de bot med några världsliga metoder. Det enda de erbjöd var förbön till Gud. Prästerna utgick från Calles beskrivning av sitt problem och i sitt fortsatta samtal var det också utgångspunkten för samtalet. När du i TV i anslutning till programmet inte visar varför du anser att de gjort fel, då får du ursäkta att jag inte tror att du uttalade dig i god tro, utan ditt uttalande präglades av ond tro.
Nu till frågan i rubriken. I intervjun i programmet verkade du inte vara främmande för tanken, att prästerna programmet, inte hörde hemma i Svenska kyrkan. Den inställningen leder till några följdfrågor. Anser du att någon präst, som är medlem i Frimodig kyrka har hemortsrätt i kyrkan? Om du anser att de inte hör hemma i kyrkan, vilka handlingslinjer kommer du att föreslå dina biskopskollegor? Om det nu är så att präster, som är medlemmar i Frimodig kyrka, inte är välkomna i Svenska kyrkan, hur ser du då på lekfolket som är medlemmar i Frimodig kyrka? Är vi välkomna att vara kvar? Visserligen ser jag stora svårigheter att vara kvar i kyrkan om alla våra präster skulle vara utdrivna, men jag ställer frågan ändå: Anders Wejryd, vill du att jag lämnar Svenska kyrkan? Svara ärligt!
Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, Uppdrag granskning, Anders Wejryd, Själavård,
Tankar i natten 
Han uppträdde tyvärr rätt fegt. Det fanns ingenting förtroendeingivande där. Dessutom vänder det sig inom mig varje gång människor vill utesluta andra ur kyrkan, vilket de facto är vad han gör.
Borde kanske söka sig till en annan kyrka. Det är rätt många som borde, enligt Äb, om man drar konsekvensen av det han säger. Om man tänker sig att kyrkovalet är representativt för medlemmarna i övrigt så kan man anta att cirka 5% av kyrkans medlemmar är Fk – det är trots allt cirka 320,000 personer. Om man till det räknar SD:s sympatisörer som heller inte är välkomna i kyrkan men som numera uppgår, enligt opinionsundersökningar, till cirka 9% och antar att denna siffra även är representativ för Svenska kyrkans medlemmar, är det cirka 575,000. Det finns säkert fler grupper.
Detta är verkligen ett bottennapp för Svenska kyrkan – och ja, håller med dig att programmet i sig knappast levde upp till rubriken.
Wejryd är ju inte ensam. Nu för tiden är det en vana stiftscheferna lagt sig till med att önska bort folk. Det finns inte mycket till ledarskap kvar i biskopsmötet. De är fjärrstyrda, rädda och det är någon annan som sätter agendan. Wejryd längtar nog efter pensionen, men kan nu lägga till det till CV:t att han trampade på en minoritet ännu en gång. Det kanske ger pluspoäng i några sammanhang.
Uppdrag granskning är inte världens mest fördjupande program. Man driver sin förutbestämda tes oavsett vad. men faktum kvarstår. Präster i Svenska kyrkan var oprofessionella och kränkande!
http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/ann-heberlein-det-var-sorgligt-att-se-prasterna-agna-sig-at-svara-krankningar/
Jag håller med dig i sak men ifrågasätter detta med att lämna. Varför inte stanna kvar och tala för dina åsikter inom kyrkan?
Det finns en tradition av ständiga uppbrott inom kristenheten i nordvästra Europa, antagligen för att individualitet och åsikter är så viktiga i vår kulturkrets?
Blev Calle kränkt?
Anders Wejryd har skaffat sig många pluspoäng i maktens korridorer. Du har också rätt i att han inte är ensam.
För ögonblicket är det bara en fråga till Anders Wejryd om vad han i grunden vill. Har präster inom Frimodig kyrka hemortsrätt i kyrkan och hur han ser på lekfolket inom Frimodig kyrka. Vill han att vi också ska lämna kyrkan.
För min egen del har jag för ögonblicket inga som helst planer på att lämna. Jag är kamplysten!
Låt detta vara tydligt sagt av en präst som under många års församlingsarbete har en viss inblick i det som hör till praktisk kristen själavård: I det väsentliga handlade de utpekade prästerna rätt i den situation de försattes i. Detaljer kan alltid diskuteras. men omdömena ”kränkande” eller ”oprofessionellt” är klart obefogade och är mer ett politiskt ställningstagande än en saklig bedömning. Anders Piltz ger i dagens SvD nyttiga perspektiv på den saken.
Att hänvisa till Ann Heberlein som sanningsvittne i sammanhanget gör enbart ett patetiskt intryck. Hon har så vitt jag vet ingen praktisk erfarenhet av själavård och har allt mer övergått till att bli en megafon för det politiskt korrekta, med ett alt mer hysteriskt tonläge. Jämför gärna hennes artikel med det Piltz skriver. Det Ann Heberlein här presterar ligger närmast på konfirmandnivå, om ens det.
Det är viktigt att präster och diakoner berättar om sina kunskaper i själavård. Tack för det!
Martin. Menar du att bluffreportern blev kränkt? Heberlein hyllar de skadeglada präster som gick igång och kritiserade på beställning, är det ett bra sätt att vara präst på?
Vem var det som blev kränkt i UGs program, Martin? Tänk efter innan du svarar.
Jag dubblerar frågan!
Kränkande för alla homosexuella som önskar leva tillsammans med någon och varför utgår ni från att bara en journalist fått det bemötandet? Antagligen har/hade en äkta person fått samma bemötande av dessa präster. Men det hade vi aldrig fått veta.
Ann Heberlein är en kunnig och respekterad forskare även om hon råkar tycka annorlunda än ni. att avfärda henne som en pkmegafon är verkligen billigt.
Martin, du fortsätter med en dåres envishet hävda att Calle blev kränkt. Jag får väl med samma dåres envishet hävda att Calle inte blev kränkt.
Det är ju det som är programmets svaghet. De och deras tillskyndare inom kyrkan var övertygade om att Frimodig kyrkas präster ägnade sig åt ”Bögboteri”
Rubriken på programmet står kvar trots att programmet inte visade på något organiserat botande. På några dagar har det stora brottet minskats ned till att prästernas förbön, på Calles begäran vore det stora brottet.
Ja, ja så skrumpnar en ballong ibland. Jag har upplevt det många gånger under de år jag varit samhälleligt verksam.
Martin, anmäl då programmet till granskningsnämnden om du anser att programmet kränkte alla homosexuella som vill leva med någon. En låtsasperson som bedrar kan inte anses kränkt.
Föreställ dig själv att jag kommer till dig och spelar att jag är något som jag tror att du inte bejakar tyll fullo. Provocerar dig att säga lite saker och sedan kan du anses ha kränkt massor av människor som inte ens var närvarade!
Se gärna programmet igen och skilj på vad reportrarna och berättarrösten säger å ena sidan och vad prästerna säger å andra. Tänk dig sedan in i att ”Calle” försökte få prästerna att säga grova saker och i de fall han fick prästen med sig en bit på vägen i sin livsberättelse framställs det som en skandal.
Är detta är ärlighet och uppriktighet? Dessa präster är samvetsgranna personer som kunde tillfrågats direkt, men det försökte man inte ens. Någon ville sätta dit dem och prästkollegor och biskopar sviker och ”alla” känner sig kränkta!
Ann Heberlein har också en historia av diverse obalanserade utspel – så respekterad forskare hon är. Ser inte vad den meriten har med något att göra för övrigt. Man kan nog uttala sig om vems ärenden hon går utan att huka och buga under en akademisk titel. Visa istället där hon kritiserat det politiskt korrekta, där hennes åsikt har avvikit från mediavänstern. Då vet du om du har någon med integritet. Wejryd passerar t.ex. inte det testet.
Det vore bra Martin om du kunde lite mer precisera vad som enligt din mening var kränkande i prästernas samtal med ”Calle”.
Var det kanske att den förbön ”Calle” fick bottnade i en traditionell/klassisk kristen syn på sexualitet och samlevnad och kunde uppfattas som ett legitimerande av en sådan syn? Är det den synen som är kränkande?
Hur vill du då hantera det faktum att den synen delas av många kristna både i och utom Svenska kyrkan och det stora flertalet muslimer? Måste man inte kunna leva tillsammans i ett samhälle med åsiktsskillnader av det slaget utan att behöva gå omkring och känna sig kränkt?
Vi är tyvärr många som har känt oss/känner oss ovälkomna och vilsna i den kyrka vi döpts in i, konfirmerats i, gift oss i, vigts till tjänst för. Jag kan förstå dem som konverterar till Katolska kyrkan. Där är det trots allt ganska tillåtande.
Jag har misslyckats ibland. Trots god utbildning och lång erfarenhet kan samtal ta fel vändning. Men även ett gott samtal kan bli en katastrof om någon spelar in det och sen väljer hur man klipper ihop det.
Liten saidstepp:
Det måste varit i mellanstadiet vi fick se skoltvprogram Dåvarande stasministern Tage Erlander medverkade. Man gjorde en intervju med honom och så visade man den korrekt. För att sen klippt om den och fått en helt annan intervju. Det som Erlander sa i denna version var häpnadsväckande saker. Minns inte vad, men minns hur skrämmande det var när frågor och svar tumlats runt.
Programmet avslutades med att statsministern uppmanade oss att vara kritiska till vad som sägs. Alltid vara skeptiska. Tänka själva.
Det gjorde starkt intryck på mig.
[…] Leo Holter fortsätter debatten om de fejkade själavårdssamtalen. Jag kommenterade […]
Jörgen: Tänk att det är så många som är mer eller mindre aktivt kristna i Sverige, ändå så är det bara ett tjugotal namn som syns debattera på alla kyrkliga bloggar! Och nu har jag blivit ett av dem.
Jag har redan ställt mig kritisk till programmet på dessa andra bloggar inkl min egen.Trots det är jag även kritisk till prästernas agerande. Jag menar att det inte spelar någon roll om förbönerna bottnar i ”traditionell kristen syn” – prästerna företräder SvK som numera har en uttalat klar hållning att homosexualitet är likvärdig heterosexuell sådan och att den inte ska försöka omdirigeras. Även om SvK är aldrig så ensam i den hållningen och att denna hållningen inte är ”traditionell” – det är Svenska kyrkans hållning i denna fråga och den ska respekteras av den som vill arbeta där.. När prästerna nu agerade som de gjorde kan man säga att de lite gick bakom ryggen på kyrkan och det var fel. För de var väl inte okunniga om vad SvK i dag står?
Jag tycker dock att de gjorde det på ett sätt som troligen inte skadar någon, men det rätta hade varit att upplysa konfidenten om att prästen i fråga hade en privat tro om detta som inte delas av kyrkan, och då konfidenten kanske först och främst vänt sig till SvK och inte till en speciell präst, upplysa om möjligheten att samtala med en som delar Svenska kyrkans hållning när det gäller detta.
Så till bloggägaren: Om jag var Weiryd skulle jag svarat: Nej ni ska självfallet inte lämna kyrkan. Men där ni inte delar vår uppfattning i viktiga frågor så måste ni göra klart detta, så att vi kan lita på att ni inte ”låtsas” acceptera en viss hållning och sedan intar en helt annan bakom stängda dörrar i själavårdssamtal.
Först Anna, vad jag säger på min blogg eller till mina vänner över en pilsner har väl ingen med att göra. Jag är lekman och fri att säga som jag tycker och tror. Jag tror på kyrkans bekännelseskrifter och kyrkans trosbekännelse.
På vilka grunder kan du hävda att prästerna i programmet ”låtsats” något. Jag lyssnade på hela debatten från kyrkomötet 2009 och vet att Frimodig kyrka reserverade sig mot besluten om äktenskapet, i debatten förklarade de också sin inställning. Allt det här skulle programmakarna fått svar på om de frågat.
De enda rakryggade i hela härvan är prästerna i programmet.
programmet lyckades inte visa vad de önskade visa, att frimodig kyrkas präster kränker homosexuella och försöker bota någon med skumma metoder.
Våra präster har till tillit till bön och Guds förmåga, när någon som Calle efterfrågar den.
Anna, jag ska inte falla dig och Jörgen i talet. Det skulle vara intressant att höra hur du uppfattat Kyrkomötets beslut och i så fall relatera vad prästerna säger i förhållande till beslutet. Nu framställs det som en kränkning att en präst inte viger samkönade par. I beslutet från kyrkomötet sägs det klart att präster har rätt att väja. Däemot måste församlingen se till att en präst ställs till förfogande. Det sas också i beslutet att avstå att viga samkönade par inte skulle vara ett karriärshinder eller ett hinder att bli antagen till prästvigning.
Anders Wejryd höll ett tal där han uppmande majoriteten att respektera minoritetens hållning.
Nu sägs det, bl a Wejryd, att prästerna i programmet inte följt Kyrkomötets beslut, vilket då återstår att bevisa. Programmet klarade inte av det, då torde väl Wejryd gnom att lägga upp allt vad prästerna sa i programmet och utifrån analysen av det sagda ord för ord var brottet mot kyrkomötets beslut skett.
Jag för min del anser att det int förekom någon kränkning av Calle i programmet och att det är Wejryd och ett antal biskopar som brytr mot kyrkomötets beslut.
Anna, det var med Martin jag ville fortsätta samtalet. Det verkar inte bli så och jag är inte villig att ta dig som ersättare 🙂 Men låt mig ändå säga två saker:
1) Om rannsakningen endast avser SvK:s inre angelägenheter då ställer jag mig mycket frågande till varför Sveriges statstelevision sänder ut en provokatör till ett samfund som inte längre är en statskyrka och där vi präster inte längre har statligt reglerade tjänster ( i den mån vi är i aktiv tjänst). Vår särställning bland samfunden är nu så begränsad att den inte motiverar någon särbehandling i ett sammanhang som detta. Frågan om synen på sexualitet, samlevnad/familjeliv kunde ju vara intressant att belysa i ett lite bredare perspektiv än så. Men på något sätt anses tydligen SvK ha större skyldighet att vara lojal mot statsideologin än övriga samfund inkl. våra svenska muslimer.
2) I fråga om vad som gäller i SvK ljugs det nu friskt från Smedjans representanter och sympatisörer. I ena ögonblicket framställs situationen vara den att alla kyrkan präster förpliktats omfatta den ”utvidgade” synen i äktenskapsfrågan och därmed synen på homosexuell samlevnad som i alla avseenden likvärdig med heterosexuell samlevnad. Så är inte fallet. Vid kyrkomötet 2009 lämnades garantier för att präster med den traditionella/klassiska synen i frågan fortfarande hade hemortsrätt i kyrkan, kunde stå kvar i sina uppdrag och skulle behandlas med respekt. Man skulle inte heller på något sätt behöva stå till tjänst vid samkönade vigslar. Man behövde inte tro den nya ordningen, men förväntades givetvis inte bedriva någon organiserad propaganda mot kyrkomötets beslut. Redan tidigare (2005) hade beslut fattats om att kyrkans präster inte fick ägna sig åt något organiserat ”botande” av homosexuella, dvs. gå ut med erbjudande i den riktningen. Något sådant har inte förekommit i det här fallet, lika lite som något ”botande” i någon rimlig mening av ordet. Från motståndarhåll medges också att ett utrymme lämnats åt minoriteten. Det framgår inte minst av de högljudda kraven på att det som utlovades 2009 omgående måste tas tillbaka. Det kan man tycka. Men skulle man då inte kunna sköta saken lite snyggare än så här med en utsänd provokatör som i smyg spelar in enskilda själavårdssamtal som ligger under absolut tystnadsplikt för prästen. Jag kan inte uppfatta det som nu hänt som något annat än ett sätt att försöka piska upp en åsiktsmobb som i sin tur ska framtvinga en skärpt kurs inom SvK. Anders Wejryd har man redan fått i så pass gungning att han alldeles glömt vad han lovade 2009. Det får väl uppfattas som stilenligt. Mer har jag inte att säga Men tag gärna del av vad Nasrin Sjögren skrivit i ämnet på SVT Nyheter Opinion!
Annas kommentar att prästerna låtsas visar hur allvarligt det är när ÄB förtiger sanningen i TV!
LeoH: Vad menar du med ”vad jag säger på min blogg och mina vänner har väl ingen med att göra”? Vem har påstått något annat?
Nu gällde inte frågan vigseltvång av samkönade par utan vad man säger i själavårdssamtal. Och att där be för att omvända homosexualitet är inte förenligt med Svenska kyrkans hållning. Jag tycker fortfarande att mitt sista stycke i första kommentaren är relevant. Jag tycker också att det de bad för, att ”de homosexuella känslorna skulle försvinna” ligger väldigt nära att bota betydelsemässigt.
Vi som inte tycker att man ska be för att någon slutar var homosexuell har nog precis lika stor tillit till Guds förmåga, men vi tror att ”Calle” är skapad perfekt som han är och skulle be för att han accepterar sig själv och kommer till ro med sin läggning i stället.
Anna, det är möjligt att jag missförstått din kommentar till ”bloggägaren.” I så fall ber jag om ursäkt. Du skrev: ”Så till bloggägaren: Om jag var Weiryd skulle jag svarat: Nej ni ska självfallet inte lämna kyrkan. Men där ni inte delar vår uppfattning i viktiga frågor så måste ni göra klart detta, så att vi kan lita på att ni inte ”låtsas” acceptera en viss hållning och sedan intar en helt annan bakom stängda dörrar i själavårdssamtal.”
Jag upplevde att du menade att det skulle vara ett möjligt svar från Wejryd till mig som lekman. Därav det bryska svaret, för jag förstod inte och förstår fortfarande inte varför Wejryd skulle ge mig som lekman det svaret.
LeoH: Ja, jag uppfattade att din fråga gällde vad en präst ska göra som inte delar uppfattning att homosexualitet inte är mer synd än heterosexualitet.Och detta med anledning av din rubrik.
Jörgen B.
1) Jag tycker att det kan finnas skäl att granska kyrkan som en stor organisation och jag tycker också att man ska granska moskéer (liksom ju också gjordes i tidigare program). De hade ju exakt samma invändningar som kyrkan nu har. Men det som kom fram där tycker jag var ytterst viktigt att det kom fram. I det här fallet anser jag dock att det som kom fram vid granskningen inte var tillräckligt allvarligt för att prästerna skulle hängas ut på detta sätt.
2)Vad har Smedjan med den här diskussionen att göra? Jag har inte satt mig in i vad de säger, och jag talar som du vet (vid det här laget?) inte för dem.
Jag tycker att förneka att ”botande” förekom i programmet är att slingra sig för att just det ordvalet inte förekom – förbönerna om att homosexualiteten m.m är i praktiken samma sak, eller med en ytterst liten betydelseskillnad. Att präster fick rätt att väja inför att viga vid samkönade vigslar vet jag och står bakom själv, men är det som du säger att prästen har rätt att i sin tjänst (som ju ett själavårdssamtal är) tala om homosexualitet som något som är mindre värt än heterosexuell sådan och inte är ”rätt”? Där har jag fått uppfattningen att det inte är förenligt med kyrkans policy i frågan. Men du menar alltså att man har beslutat att detta är i sin ordning?
Jag anser nog att jag var tydlig i min rubrik. ”Jag” syftade givetvis på mig personligen och att jag är lekman framgick också av inlägget.
Reblogga detta på Bengts Blogg och kommenterade:
Ärkebiskop Wejryds bristande stöd till prästerna som smygfilmades och fick löpa gatlopp i media har upprört många. Vill man nischa Svenska kyrkan och köra ut dem som inte passar in?
[…] […]
Jag ställde samma fråga , (om jag som aktiv församlingsmedlem får vara kvar), på sv kyrkans hemsida. Fick inget tydligt svar. Ja eller nej. Tyvärr. Något diffust om att man inte kan be om botande av homosexuella enligt sv kyrkan.
Kyrkans oförmågan att föra en klar argumentation är ofta mycket irriterande!
Ärkebiskopen, en obegriplighet i sitt ämbete.
”Det verkar inte otroligt att sådan tro på under snart kommer att vara förbjuden för ämbetsbärare i Svenska kyrkan. Gud, säger ärkebiskopen – herdarnas herde – vill inte, kan inte hela oss när vi kommer till honom med våra sår. Det är bra som det är! De präster som agerar annorlunda kallas nu upp till sina chefer för allvarliga samtal. Anklagelsen, brottet: de tror på en levande Gud för vilken ingen mänsklig sorg är bortom helande.” Dagen
Jag för min del anser att homosexualitet är en medfödd läggning. (Med den kunskap jag har i dag). Läggningen som sådan är inte synd, vad jag förstår. Däremot anser väl de flesta kyrkor att utlevd homosexualitet är synd.
SvK har accepterat att dessa två synsätt får existera i kyrkan.
I programmet visade prästerna en stor kristlig ömsinthet mot mannen som sökte hjälp.
Det är också viktigt att slå fast att allt är möjligt för Gud.
Jorgen: jag har inte riktigt hunnit prioritera samtalet på denna blogg, sp det var ju bra att någon annan svarade. Jag kommenterade frågor liknande din direkt på Leos facebooksida, så jag får hänvisa dig dit. Tack för förtroendet att just jag skulle besvara din fråga!
[…] ett antal dagar sedan frågade jag i ett blogginlägg Anders Wejryd om han ville att jag skulle lämna kyrkan. Frågan kanske var felriktad. Jag kanske […]
Jag uppfattade det inte som att ärkebiskop Anders själv menade att de utpekade prästerna skulle lämna Svenska kyrkan. Något sådant tror jag skulle vara fullkomligt främmande för denne fridens man. Så som jag uppfattade det konstaterade ärkebiskop Anders bara att det i programmet förekom svenskkyrkliga präster som krävde dessa prästers avgång. Det var alltså det som hans jakande svar gällde. Ärkebiskopens avsikt var nog närmast att gjuta olja på vågorna och lugna den upprörda reportern. Sammanbitenheten berodde sannolikt på att ärkebiskopen uppfattade situationen som obehaglig.
Anders Wejryd skulle givetvis sagt det han nu sagt i tidningsintervjuer. Han reagerade på vad programmakarna påstod att de visade istället för att reagera på det som visades. Inte försöker han gjuta olja på vågorna, utan han bekräftar vad programmakarna lögnaktigt påstår.
Men visst är det bra att du vill tolka allt till det bästa.
Jag bor i Finland, så jag har inte läst tidningsintervjuerna. Dock har jag haft två mycket betydelsefulla samtal med ärkebiskop Anders Wejryd (det ena samtalet ägde rum dagen innan Uppdrag: granskning-avsnittet sändes), så jag tror mig ändå kunna göra en psykologisk bedömning. Jag vidhåller att ÄB Anders är en fridens man och att hans avsikt i programmet är att lugna den upprörda reportern. Liksom allt annat har egenskapen att vara en fridens man (eller kvinna) både en god och en mindre god sida. Den mindre goda kallas konflikträdsla. Personligen är jag av en betydligt mer stridbar natur. Även den egenskapen har en god och en mindre god sida. Dock är vi inte satta att döma varandra, utan att var och en i sin stad sträva efter att fullfölja sin kallelse på bästa sätt.
Jag har inte pratat med Wejryd, utan lyssnat på vid ett par tillfällen vid sammanträden med stiftsfullmäktige. Jag har inte under Wejryds tjänstgöringstid upplevt att han försvarat kyrkans tro.
Det är inte att döma, utan ett konstaterande i en inomkyrklig strid, som Svenska kyrkan är mitt uppe i.
Där nästan vad som helst kan accepteras som ”tolkningar”, men där en betoning av tron hos oss lekmän bedöms som fundamentalism.
Eller som den tillträdande ärkebiskopen som inte kan skilja på Jesus som är Gud enligt kyrkans tro och Muhammed.
Det är inte heller att döma, utan ett konstagerande av en verklighet.
Mitt intryck av Anders Wejryd är att han har en förankring i den allmänkyrkliga traditionen. Jag uppfattar honom inte som någon utpräglad liberalteolog. Däremot tror jag att han gärna befinner sig i den teologiska mittfåran. Eftersom Svenska kyrkan med internationella mått mätt är extremt liberal hamnar också mittfåran ganska långt ut till ”vänster”.
Svenska kyrkan befinner sig i en inomkyrklig strid. Ja, det är sant. Samtidigt undrar jag ibland om denna inomkyrkliga strid verkligen tillför kyrkan något av värde. Visst skall man som kristen stå upp för det som är rätt och sant och inte tveka att strida med Andens vapen då det behövs. Samtidigt är det som orsakar inomkyrklig splittring inte av godo. Visst, det är lätt att säga att det var den andra sidan som började och att felet därför är deras, men på sätt och vis är det ointressant vem som började. Vår Herre uppmanar oss att älska våra fiender. Kan vi med rent samvete säga att vi gör det?
Striden fanns i kyrkan när jag kom tillbaka efter 30 års andliga och fysiska frånvaro. De första åren hamnade jag av ren okunskap på samma sida som representerade mina politiska vänsteråsikter. Jag lät mig inväljas i stiftsfullmäktige som ÖKA-representant. Jag vet hur den sidan tänker. Det gick några år tills jag insåg att jag hamnat fel och tog steget till Frimodig kyrka. Behåller mina politiska ståndpunkter, som delas av många medlemmar i Frimodig kyrka.
Däremot tror jag fullt ut på kyrkans trosbekännelse att Jesus var både människa och Gud. För att t några exempel. Det märkliga är att vår kyrkas andliga ledning inte tror som kyrkan lär, utan hävdar att jag är fundamentalist.
För min personliga del försöker jag låta bli att hata människor, vilket inte innebär att jag ska tiga när personer leder kyrkan fel.
Även jag instämmer i kyrkans trosbekännelse. Om jag inte hade gjort det hade jag inte kunnat avge prästlöftena.
Jag har en känsla av att många blivande präster korsar fingrarna på ryggen när de avger sina prästlöften. För det händer hyfsat ofta att jag blir anklagad för fundamentalism, när jag hänvisar till prästlöftena. Många präster förklarar sin personliga tro istället för kyrkans. De kallar det för ”tolkning.” Det är inte lätt att vara lekman i vår kyrka.
Att bekänna kyrkans tro har ingenting med fundamentalism att göra.
Jag är helt enig med ditt konstaterande!
[…] kyrkan inte blir överraskade. I det här inlägget vill jag bara påminna om två blogginlägg: ”Anders Wejryd, vill du att jag lämnar Svenska kyrkan?” Skriven 30 maj 2014. (I ett senare blogginlägg undrade jag om inte frågan var felställd. Jag […]
[…] Kan en kyrka få en kvarnsten hängd om halsen? Har Svenska kyrkan mist sin sälta? Anders Wejryd, vill du att jag lämnar Svenska kyrkan? […]